Mikaela

Alla pratar skånska här. Av någon anledning blir jag förvånad varje gång någon pratar och tycker allt de säger låter roligt.

Idas hem är mysigt och fint och idylliskt och lantligt och, tja, jättefint. Hästarna gnäggar, tupparna gal. Allt är precis så som man tänker sig att det ska vara på en gård. Idag har jag fått en guidad rundtur på täpporna. Vi gick in till korna och Ida frågade "vill du hoppa upp på en?". Jag tittade tvekande på de gigantiska kossorna (de var större än vanliga kor!), övervägde det hela, men drog mig ur. Jag nöjde mig med ett foto bredvid tjuren.

Efter det lilla äventyret tittade vi på hönorna - hönor är rätt tråkiga - och sedan gick vi runt bland alla hästhagar. Tyvärr kunde jag inte rida eftersom det är fryst i marken (lättnaden var stor). Vi gick in i en hage för att klappa ett par hästar. Surprise - jag var livrädd. När vi skulle gå därifrån började hästarna galoppera mot oss så Elin fick vifta med armarna och göra ngt slags bråka-inte-med-oss tecken. Otrevliga hästar, det där!

Komiskt nog avslutas min lilla vistelse på landet med en tur till slagthuset i Malmö. Jag, Ida, och Ida ska möta vår kära vän Annica där och dansa tillsammans.

Over and out/ Miss M

Mikaela

Idag bär det av till främmande vidder! Om en timme tar jag tåget ner mot skåne.

Syrrorna Johansson.

Även Icke-blonda Ida bor i Sjöbo, så jag ska hänga med henne också så klart!

Jag uppdaterar er under äventyrets gång. Hej!

Louise

Jag har mycket att utforska, folk på universitetet kan inte bara uttrycka sig på ett annat sätt än jag kan. De pratar även om saker jag inte har en aning om. Idag snackades det om författare jag aldrig hört talas om samt musik jag inte visste fanns.

Enda gången jag förstod vad killarna i min grupp pratade om var när de tog upp amerikanska serier. Dessvärre inte i något positivt sammanhang; "Jag fastnade framför en såndär amerikansk skitserie idag, några tjejer i Los Angels som jobbar på någon tidning. Man blir ju helt hjärndöd utav att titta på det, vad hette det nu igen....." Jag lyser upp, ÄNLIGEN ett ämne jag känner till... "Åhh menar du The Hills, eller Laguna Beach, jag älskar The Hills...." säger jag med glittrande ögon och tänker på alla vackra människor i serien. Alla tre stirrar på mig, jag tänker för mig själv (Louise, sluta rada upp MTV-program de har refererat till som hjärnödande) "Ehh, eller alltså jag tycker att det är kul att titta på deras kläder..."

Men men, tills på måndag får jag ta och läsapå om lite mer kulturella ämnen att prata om, tydligen räknas inte The Hills som kultur; "hehe Louise, MTV är inte kultur" har jag fått berättat för mig idag...

För övrigt skall det bli klassfest nästa torsdag och en tidig gruppöl innan det, kul kul...






Tydligen inte så kulturellt, men bra serie, det är det!

Mikaela

- Hej fröken, vad otroligt vacker du är idag!

Therese

Mikaela

Adde och Lisa, min bror och hans flickvän, firade inte när de vart tillsammans i ett halvår. Inte heller när de vart tillsammans ett år, eller två år. Idag, däremot, firar de sin 2 år och 5 månaders-dag.

Bättre sent än aldrig, som man säger :)

Therese

Lycka är när hissen står på första våningen...

Malin

Vad har tagit åt Mikaela? Är det någon som vet?

Igår spenderade hon alldeles för lång tid med att skicka obscena sms till mig och idag har hon skickat mail till Louise och mig om hur våra bröllopsklänningar/brudtärneklänningar ska se ut. Har hon inget bättre för sig?

De flesta var riktigt fina, de hon valde till sig och Louise inför mitt bröllop kan till exempel mycket väl vara de de får bära på min stora dag. Jag förstår dock inte hur hon tänkte när hon valde hur jag ska se ut när jag är brudtärna på hennes bröllop:

Mikaela. Du borde kanske skaffa en hobby.

Mikaela

Idag när jag satt på centralbiblioteket fick jag ett sms. Jag tog upp mobilen ur väskan, läste meddelandet, och sa NEEJ högt för mig själv. Det var Malin som skrev:

"Din blundbild från 1an och din 'emelie försöker hålla mig i handen men jag vägrar'-bild från 2an ligger uppe på emelies blogg, på VECKOREVYN! Haha"

http://www.veckorevyn.com/bloggar/dejta-eller-dumpa/2009/01/25/mina-lik-ur-garderoben/index.xml

Louise

Kontrasterna mellan Komvux och Universitetet är enorma. Till komvux kommer man, sådär lagom självsäker, vi diskuterar i våra basgrupper och man inser att man faktiskt har lärt sig ganska mycket sen gymnasiet. Att man är jävligt grym och att man faktiskt har ett ganska bra saker att säga, på ett bra sätt.

Så kommer man till universitetet, där jag, i hemlighet antecknar ord mina kurs-vänner använder i sina meningar i basgrupperna, för att sedan åka hem och slå upp dem. Det är klart, jag förväntade mig en högre nivå på universitetet, och jag ser det bara som något positivt, tänk om jag i vår kan bilda meningar hälften så bra som mina kursare, då blir jag glad!

Godmorgon!

Louise

"Du kanske borde tänkt på hur du mår.

Du kanske borde tänkt på hur det går.

Du kanske borde tänkt på konsekvensen, mer än kicken, idiot"

Lars W. - Idiot

Du kan se det lite som en utsträckt hand, fast inte en hand som ska hjälpa dig upp när du fallit. Nej mer som en hand som bara vill trycka ner dig längre och längre ner i det mörka stället du själv försatt dig i, där du faktiskt förtänar att vara. Förlåt, men det är lite så jag känner för dig.

Jag är inte bitter, bara otroligt, otroligt arg! Det var just ärligheten som jag uppskattade allra mest...

Mikaela

Jag tycker ofta, jätteofta, att Malin och Louise är helknäppa, fjantiga, irriterande, pinsamma, och helt jäkla dinga i bollen. Att vi faktiskt fungerar tillsammans överhvudtaget ser jag som ett under. Vi är varandras motsatser på så otroligt många plan. Vi har skilda värderingar, personligheter, erfarenheter, vänskapskretsar, prioriteringar, livsåskådningar.. Vi tycker sällan, nästan aldrig, likadant om någonting alla tre. Tjaffs och bråk sker ofta. Ibland handlar det om hur någon av oss beter sig, men oftast gäller det värderingar. Vi kan diskutera i timmar.

Jag vill absolut inte skriva det här som något slags hatbrev. Jag älskar att vi ständigt ifrågasätter varandra. Det har med åren skapat någon slags "trygghetszon" som Louise sa för ett tag sedan (jag gapskrattade åt henne då, men hon hade faktiskt en poäng). Med Louise och Malin behöver jag inte oroa mig för att de ska bli upprörda, stötta eller arga. Jag vet ju att vi kommer fortsätta vara vänner! Så ja, vi är nog ganska tighta ändå. Fast likadana? Nja.

Malin eller Louise står utanför bild och pratar när fotot tas...

Therese

Fredag kväll, vi spatserar blöta gator och åker alkoholspillda spårvagnar in mot staden. Kvällen som jag, Stacey och Agnes sätt fram emot var här. Kroppen var fylld av gårdagens slam och sömnlösa natt, vi var ännu bakis ifrån torsdagen bravader på jazzhuset. Tyvärr var vi inte lika taggade längre. Efter att ha hoppat mellan vattenpölar och leriga gångar för att hålla de nypolerade finskorna i schack möttes vi av en lång kö in på trägårn. Väl inne missade vi José Gonzales, Kleerup och alla andra som tydligen skulle spela. Skådespelare och filmfolk var där för att träffa sina kollegor och där stod vi, låtsades ha förfärligt roligt trots att det inte var så förbaskat kul. Vi dansade med varandra och trodde liksom att vi befann oss där helt själva. Som när jag och Agnes vandrat runt på hemköp, plötsligt lägger jag av en fis, jag inser inte folkmassan förrän i fisande stund, med de orden kan jag på ett sätt förklara min fredag på invigningen av filmfestivalen.

Malin

I vår är det upptenting av Tyska 4 som gäller och ni skulle bara veta hur mycket jag går in för det. Tokio Hotel lyssnas det ständigt på vilket leder till ett konstant och nästan läskigt inlevelsefullt nynnande på "Ich bin nicht ich wenn du nicht bei mir bist" under glospluggandet. Dessutom är jag, trots att klockan snart är 02, fast besluten att se minst två avsnitt Gilmore Girls innan jag somnar. Dubbade till tyska såklart. Varför göra något halvhjärtat?!

Lederhosen nästa?

Louise

Pågrund utav gårdagen tror jag inte på något längre, inte på kärlek, inte på ärlighet och inte på löften.

Förövrigt gick gårdagskvällen i högstadiets tecken; För mycket fylla (för vissa), brustna hjärtan och lösryckta löften. I soffan satt vi fyra stycken, jag, Sanna, Malin och Mikaela, och begrundade allt. Vi undrade vad som hade hänt, vart befann vi oss när lerumsfolket mentalt gick tillbaka i tiden? Vad gjorde vi när de började tycka att det bästa man kunde göra en lördag var att supa? Vilka spenderade vi dagarna med när de bestämde sig för att stanna i Lerum direkt efter gymnasiet och för all framtid?

Svaret är enkelt, och Mikaela har redan skrivit det...

Vi befann oss i utlandet, och istället för att hänga nere på torrarica på helgerna, lärde vi oss allt möjligt av människor från världens alla hörn.

Istället för att träffa samma lilla grupp varje fredag och lördag, skaffade vi oss vänner från Spanien, England, Polen, Australien, Brasilien etc. och som vi har kontakt med än idag.

Och istället för att skaffa oss en seriös framtid i Lerum, planerade vi framtiden. Och för mig skall framtiden ligga så långt bort från Lerum som möjligt!


Såhär söt var Malin igår...


... och urgulliga Mikaela log mot kameran.

Desvärre finns inget kort på världens bästa Sanna...

Mikaela

Lördagskväll hos Louise igår. Jag fantiserade om Dublin eller Spanien och vad gör jag här? var en mycket återkommande tanke. Inte för att Louise eller hennes vänner gjorde någonting fel, verkligen inte. När jag var borta saknade jag det, att alla visste vem man var osv. Det blir ju mer personligt så. Fast nu känns det bara som att jag lämnade allt det där när jag reste iväg. Jag känner mig inte bekväm eller förstådd, på nått vis.

Therese

Skulle ta en tupplur vid sextiden ikväll, tyckte att det var en bra idé att låta buren stå öppen. Ett misstag jag fick ångra. Efter tuppluren, en promenad och en pizza senare vänder Stacey bort blicken mot Franks bur och undrar om den verkligen ska stå öppen. Nej, säger jag och ber henne stänga den. Frank fanns dock inte kvar i buren, han var på fri fot, en laglös och en rymling.

Efter att ha vänt upp och ned på mitt hem hittade vi honom. Jag kanske är en dålig hamsterägare, men han påminner lite om ett kryp. När han har sovit är han så speedad och kvick, som en kackerlacka. Frank är fin och allt men frågan är om jag är en bra förälder till Frankie. Jag kommer älska honom och ta hand om honom. Jag hoppas detta bara är en fas.

Malin

"If I could have just one wish,
I would wish to wake up everyday
to the sound of your breath on my neck,
the warmth of your lips on my cheek,
the touch of your fingers on my skin,
and the feel of your heart beating with mine...
Knowing that I could never find that feeling
with anyone other than you."

För alldeles för längesedan. Från det läskigaste mailet jag någonsin fått. Och fortfarande världens sannaste sanning.

Lördagskväll nästa.

Therese

Jag hälsar Aretha Frank A Frisk välkommen!

Mikaela

En ung kille, runt tretton år, kommer gående mot mig. Han ler som om han känner mig väl. Jag undrar vem det kan vara? Han är ganska kort, blek, och smal. Han är iklädd svarta kläder från topp till tå och huvudet pryds av en svart liten sotarmössa.

Han kommer närmare – fortfarande med blicken på mig – och jag skådar nu hans lena babyansikte. Och känner inte igen det. Jag gissar fortfarande på att han är runt 13 år gammal. När vi passerar varandra hejar vi. Jag fortsätter grubbla.

Fem minuter senare slår det mig. Det var ju den där killen jag såg i skolan förra veckan. Han som jag berättat för alla mina vänner om. Han som var sådär underbart snygg med sin svarta skäggstubb, sina mörka mystiska ögon, sina stora muskler och sitt charmiga leende.

Min hunk visade sig vara 17 år gammal. Och se omogen ut för sin ålder. Hur kunde det gå så fel?

Mikaela

Vi sitter ensamma, mittemot varandra, vid köksbordet. Lillebror är pigg och glad, iklädd dagens skoloutfit. Han nynnar på Eye of the tiger och käkar en macka. Jag sitter tyst med dålig hållning, rufsigt hår, och mörka ringar under ögonen, med en kopp kaffe i handen. Jag stirrar ner i min kaffekopp, halvsovande.

- Varför är du vaken såhär tidigt Mickan?
- För jag ska jobba idag.. vara bambatant...
- Va!? Du har alltid så sjuka arbeten ju! Servitris med mexikanska kläder på dig, dagisfröken…
- Jaha?
- Du tar alltid den långa vägen, ju!
- Mm…

Klokt barn, min bror.

(Förresten spillde jag kokhet köttfärssås på min fot när jag var bambatant.. Min fot gör fortfarande ont och det var köttfärs precis överallt! Det kändes som jag skulle behöva städa föralltid. Sedan fick jag ett dörrhantag i ryggen med, så jag har sveriges största blåmärke nu.)

Therese

Jag fick en teckning...

Therese

Jag sitter här på min stol och grubblar lite, tänker lite mer och kliar mig lite på huvudet. Jag låtsas att jag har lite skägg och drar handen längs käken . Tittar upp i taket, tänker lite mer.

Min älskade vän Agnes satte grillar i huvudet på mig då jag var där i helgen. Hon sade; ”Kan inte du skaffa en hamster, Therese, jag tror du behöver det!” Min första reaktion är ett gapskratt och ivrigt skakande på huvudet, men tanken hade redan etsat sig fast. Jag tänker vidare på min lille fjuttiga lägenhet men tänker också på vilken liten vän jag skulle ha. Den sover medan jag är på jobbet och sedan när jag kommer hem kan vi mysa. Inte för mycket arbete, bara lite kärlek. Ska jag slå slag om saken i helgen?

Malin

Jag hittade följande text på min gamla klasskompis Emelies blogg:

"Otur i kärlek? Din första kärlek kan vara orsaken, hävdar brittiska sociologer. Ett passionerat första förhållande kan bli svårt att komma över – och kan fungera som en orimlig måttstock vid senare förhållanden. Receptet för tur i kärlek senare i livet: Fall inte handlöst för första kärleken. Om du gör det ändå – radera den från minnet och ha realistiska förväntningar på ditt nästa förhållande."

Det gör mig så bubblig av skratt att det nästan inte finns. Jättebubblig. Var det inte meningen att första kärleken skulle vara en erfarenhet utan dess like? Att man någonstans i allt elände och allt kaos skulle lära sig någonting viktigt? Någonting som gör att man inte gör om samma misstag i framtiden, som gör att man ser dåliga tecken mycket tidigare och inte hamnar i samma hopplösa situationer igen? Tydligen inte.

Låt mig ta tillbaka!
Låt mig slippa falla handlöst!
Låt mig göra om en fjärdedel av mitt liv!
Snälla då.

Mikaela

Självklart trivdes jag super i kuddrummet och grävde gärna i sandlådan. Fast jag var nog ändå lite mer fröken än jag trott. Trots att jag sa "fan vad bra" till en av femåringarna, och senare blev uppläxad av en annan...

Jag: Kalle, skickar du mjölken?
Kalle: Men Mikaela.. mycket seriös och vuxen blick, här.. Man säger: Kalle, skulle jag kunna be att få mjölken tack?
Jag (mumlandes): Okej, Kalle.. Kan jag be att få mjölken, tack.

... måste jag medge att jag är stolt över min insats som dagisfröken!

Mikaela

Therese

Att gå hem efter jobbet i snålblås och regn, regn som tycks komma ifrån alla tänkbara håll i vår hamnstad är numera den mest avslappnade tiden jag har på veckorna. Jag vandrar längs älven, förbi grönsakstorget. Går förbi Rio Rio, tänker på alla lördagskvällar jag spenderade här sommaren 2008 och också på alla framtida lördagskvällar jag kommer att spendera där till sommaren. Jag vandrar på trappan nedanför feskekörkan, någon har slängt en näve räkor som jag får kliva över. Jag är helt ensam just här, det är mörkt ute, regnet smattrar mot paraplyet. Jag fortsätter att vandrar över Järntorget, över Linné och över Gamla Masthugget. Uppe på berget vid Masthugget kan man se hela Göteborg. Vill nog påstå att det är en av mina favoritplatser i Göteborg. Jag vandrar nedför kullen och är sedan hemma i Majorna.

Då jag är traditionens mästare inviger jag härmed denna promenad till min personliga tradition.

Mikaela

Lördagar 10.00 - 14.00. Engelska för nybörjare - lek, ramsor & rimm. Planera undervisningen själv. Engelskaläraren Mikaela.

Mikaela

Dagisbarn: Fröken, fröken, får vi leka i kuddrummet?
Jag: Brukar ni få det?
Dagisbarn: JAA! (alla i kör, mycket övertygande!)
Jag: Okej, då får ni det. :)

15 minuter senare går fröken Åsa med bestämda steg, iförd sina korksulstofflor (med två spännen i en liten läderbit) mot kuddrummet, där jag är fullt upptagen med kuddlekande.

Dagisfröken Åsa: VAD gör ni i kuddrummet??

Barn tycker om mig för att jag är skojig. Jag är ingen "Fröken Mikaela". Hur ska detta gå?

Therese

Louise

Dagens inlägg skall bli ett tack-inlägg till Mikaela som har stått troget vid telefonen hela dagen och mottagit de mest irriterande smsen från mig, Du anar inte hur mycket lättare du gjorde min start på universitetet. Det bästa var när hon googlade upp vilken sal jag skulle vara i, när jag inte hittade dit...

Förövrigt gick dagen bra. Träffade några gamla ansikten och det värsta under dagen var när läraren frågade mig om jag kunde berätta för klassen vad skillnaden mellan Övertyga och Övertala var. Därefter bad hon mig "Repetera det där, MYCKET högre..." Inte så värst farligt med andra ord...

Världens bästa Mikaela!

Mikaela

Tillbakablick.

Jag stog ju där, precis bredvid. Såg du mig inte?
Du sjöng min låt på hennes födelsedag.

Malin

Dagens/veckans/månadens/årets ord: Sömnlöshet.

Men natten spenderas med Sugarcult på hög volym, kloka Tommy som msn-sällskap, 11 kronors-biljetter till Glasgow och med ett inre lugn jag inte känt på länge. Livet är med andra ord ganska bra just nu.

Mikaela

Nu, idag, bokade jag en tågbiljett till Sjöbo för att hälsa min kära, blonda, skånska, Ida. Henne känner jag från spanien där vi både bodde och arbetade tillsammans. Vi känner varandra rätt väl, helt enkelt. Ida och hennes familj bor på landet med hästar, katter, och massa annat lantligt. Sist jag var på en gård slickade en kalv mig i håret och en häst bet mig i fingret. Det här ska bli spännande!

Louise

Jag smiter från plugget för att göra en intervju med mig själv angående morgondagen (tråkigt plugg...)

Louise, du skall till universitetet i morgon. Vad känner du just nu?

- Öhhh, nervös, nervös, nervös. Jag ser framför mig hur mitt tåg kommer bli försenat, jag kommer komma in till stan när uppropet börjar. Jag kommer fram 30 minuter sent. Går in i en sal ber om ursäkt för den sena ankomsten och märker efter 25 minuter att jag sitter i fel sal...

Men, så illa kan det väl inte vara. Vad är det värsta som kan hända egentligen?

- Mikaela och Malin frågade mig just samma fråga. De målade då upp en bild och sa att det värsta som kunde hända var att jag skulle ställa mig upp, mitt under uppropet, dra upp tröjan visa brösten och skrika "DET ÄR JAAAAAAG SOM ÄR LOUISE" Så nu är jag lite rädd för att jag kommer vara så nervös och göra det...

Vad ska du ha på dig?

- Jag funderar på att ha på mig en rosa tröja och kjol eller jeans, inget säger "Jag är en seriös och duktig elev" mer än rosa tröja, kort kjol och blont hår, lärarnas favorit, here i come!

Du kommer ju säkert få presentera dig själv framför hela klassen, vet du vad du skal säga?

- jag är ganska dålig på att framhäva mig själv på ett bra sätt, jag tar gärna fram mina dåliga sidor, they are soooooo many... Men Mikaela har sagt till mig att "försök att inte nämna ditt förra halvår, jag tror inte det är så bra att berätta att man studerat 6 månader på komvux och ska fortsätta studera 6 månader till..." Därför skall jag förtränga 6 månader utav mitt liv när jag berättar...

Tack för det Louise, tillbaka till studierna nu och lycka till i morgon, du kan ju försöka att inte visa dina bröst så skall allt gå bra...

-Tack!

Louise

Imorgon skall jag börja på universitet. jag ska läsa Retiorik och Skriva, grunkurs. Jag är lite nervös, eller nej. Jag hettsar mig själv att bli nervös för att jag inte är nervös. Det känns som om jag har suttit i den där situationen allt för många gånger för att vara nervös.

Så i morgon gäller det. Som Mikaela sa "Det är inte många gånger man får starta om på nytt, och tänk Louise, i morgon kan du vara precis hur du vill."

Det är inte någon annan som skall på upprop i morgon i F.d Hovrättens hus på Olof Wijksgatan 6? Någon?
Vänta lite, är det nervositeten som börjar smyga sig på?

Mikaela

Solen har börjat stiga, fåglarna har börjat kvittra. Det är en ljummen junimorgon och jag vinglar sakta hemåt, iklädd studentmössa och vit klänning. Mitt hår är trassligt och luktar rök, mina fötter värker, min hals gör ont och jag är hes. Jag är trött. Jättetrött. Mina vänner har även de vinglat iväg, hem mot sig. När jag öppnar vår grind tänker jag att Idag var en lång, lång, dag. Jag har nu varit vaken imer än tjugofyra timmar och allt jag vill är att krypa ner i min stora varma säng, gosa ner mig under mitt mysiga täcke, och sova. Jag låser upp ytterdörren, smyger tyst upp för trappan, och öppnar dörren till mitt rum. Jag tänder lampan och kastar av mig mössan. Från sängen – min säng - kommer snarkningar och jag ser konturer av två människokroppar. Jag stannar förskräckt. Jag står där och stirrar, förstelnad, ja som ett rådjur precis innan det blir påkört. Jag går sedan sakta, sakta, närmare sängen och ser plötsligt vilka de är. Jag känner igen deras sovande ansikten så otroligt väl. Lillebror och Oskar!

Jag svär, rycker i täcket, skakar om de sovande, och skriker åt dem. Jag vill sova här. Jag! Varför ligger de i min säng och sussar sött och inte i sina egna!? Oskar tittar yrvaket på mig, pekar på ett litet, litet, utrymme längst ut på kanten av sängen, och somnar om. Jag stampar i golvet och rusar iväg till brorsans pyttelilla, obekväma, killsäng och lägger mig missnöjt under hans tunna kalla täcke.

Nästa morgon, sådär fyra timmar efter jag somnat, väcks jag av att mini kommer springande. ”Mikaela, Mikaela, vakna!”. Jag kliver ur sängen och drar mig långsamt, långsamt, bort mot köket där jag möts av fyra pigga och glada ansikten. Mamma, Pappa, Farmor och ”låtsasfarfar”. Dagen efter min studentdag var tydligen min farmors bröllopsdag! Innan jag vet ordet av korkas champagne upp och jag står ofrivilligt med ett glas i min hand och poserar framför en kamera. Hur gick det till? Ska jag börja dagen efter studenten med ett glas champagne? Ja, tydligen. Motvilligt sippade jag i mig champagnen och kände tydligt hur kroppen skrek ÖVERDOS, ÖVERDOS! Femton minuter senare log jag, ursäktade mig, och vacklade tillbaka mot lillebrors kalla killsäng igen. Jag minns att jag, precis innan jag somnade om, tänkte att första dagen på mitt nya liv nog var lite sisådär…

Louise

Min vän fyllde år igår och jag hade klurat ut det bästa grattis-smset. Det där smset som han alltid skulle minnas. Han skulle komma ihåg den där gången när han fick det extremt genomtänkta Grattis-smset.
det såg ut såhär:

"För 109 år sedan bildades Liberala Samlingspartiet, för 75 år sedan fick Sverige sin förste internationellt stora fotbollsspelare och för 35 år sedan föddes Kate Moss, men det som har kommit att beröra mig mest var det som hände för 24 år sedan. Grattis Världens Bästa A. Hoppas du får en bra födelsedag!"

Tillbaka fick jag ett sms där det stod:

"Tack Louise, jag tycker om dig med"

Jag börjar fundera på att efterlysa lite mer genomtänkta sms, Snälla!

Mikaela

En början och ett avslut sådär väl tajmat. Hade det vart i omvänd ordning hade det vart en helt annan sak. Det hela hade gått i en helt annan riktning. Tänk att allting bara vänder, att livet bara börjar. Ibland känns allt så välplanerat, på nått sätt. Agnostiker, som sagt. Agnostiker.

"Håll ut håll ut. Förr eller senare spricker en bubbla, håll ut några dagar till." Ibland är det bra att ha vänner. Malins Larscitat träffar alltid lika rätt och lugnar alltid lika bra.

Förresten Therese, jag saknar dig. När ska vi ligga sådär på den varma asfalten på mataffärens parkeringsplats, med en glass i handen, och bara vara bästa vänner, igen?

Therese

Therese

Likt en gasell på öppen savann springer jag mot horisonten, solnedgången i fjärran färgar allt i varma färger och jag springer utav bara helvete. Det är sommar, jag är vid havet på en lång strand. Vågorna slår in mot stranden med ett brusande ljud och jag känner lukten av salt och tång. Många har samlats på stranden för att beundra himlen och njuta av kvällen. Dagens gassande sol hettar mot kinderna, ett par sitter tillsammans på en filt i den finkorniga sanden och lutar sig emot varandra, de sitter tysta och betraktar, det behövs inga ord.

Louise

Jag besitter förmågan att under mitt plugg drömma mig iväg, jag läser sida ut och sida in. Efter 5 sidor inser jag att inget har gått in. Jag bläddrar tillbaka, försöker ännu en gång "....Rapsoderna drog från plats till plats och uppträdde vid hoven. Ofta framträdde de inför......" "hmm... undrar vad jag ska göra i helgen. Jag kanske borde köpa den där rosa tröjan iallafall, den hade varit snygg till mina jeans........" JÄVLAR, och så måste jag bläddra tillbaka igen.

Något säger mig att jag aldrig kommer bli färdig med min läxa. Jag måste göra den perfekt också. Jag måste vara bäst, men det går inte när jag drömmer mig iväg. Okej, ett försök till...




Fokus nu!

Malin

Det jag skäms över mest för tillfället är mitt intresse för One Tree Hill och min kärlek för Nathan. Syster och jag har länge längtansfullt i bästa fjortonårs-anda suckat ikapp när vi tittat på serien, hon för Lucas och jag för Nathan. När vi nyss såg 118100s reklam för tjänsten "Vi svarar på allt" var frågan därför självklar. "Vem är finast av bröderna i One Tree Hill, Nathan eller Lucas?"

Svaret kom två minuter senare: "Av Lucas och Nathan så är det definitivt Lucas som är den fina, med sitt korta och blonda hår. God kväll!".

Det är alltså inte längre någon tvekan om saken; 118100 har dålig killsmak.

Lucas och Nathan.

Malin

Jag började inte uppskatta vänskap förrän för lite knappt två år sedan. Det låter ganska sorgligt och hemskt men det är sant. Det är inte det att jag inte har tyckt om mina vänner tidigare men jag har aldrig förstått vad som är så häftigt, bra och speciellt med den där VÄNSKAPEN alla alltid pratat om.

Jag har heller aldrig förstått varför den behövs men nu vet jag mer än väl. För när man legat i sin säng med feber, hosta och halsont i en vecka är det enda man vill ha och behöver en riktigt god vän. Speciellt när denne tar med sig både Coca Cola och glass. Tack Louise, du är bäst.

Jag och dagens hjälte Louise.

Louise och Mikaela

Kvällen har ägnats åt solariesolning, trakassering av Malin, och suddgummikastning. Suddgummikastningen var mest givande.

Nu ska vi laga ugnspannkaka. Hej!

Therese

Jag började mitt nya år på ett sätt jag inte riktigt hade räknat med. Jag skulle tippa på att klockan pekade på fem halv sex på morgonen, jag ramlade in i lägenheten, berusad på vin. Tidigare på kvällen hade jag suttit hemma hos min vän J och slukat en kalkon på 4 kilo. Jag hade känt mig oerhört olustig hela dagen på grund av en sak. En vän till J hade med sig sin amerikanska fästmö, jag visste att jag skulle komma behöva prata engelska. För du som inte vet så kan jag berätta att jag inte glänser var det gäller engelska. Det finns ingen glans alls, inte ens lite glitter. Att prata till henne såg jag inte som ett problem, däremot att sitta runt ett bord och veta hur alla lyssnar, det såg jag som ett gigantiskt hinder. Vinet flödade ner längs strupen och i slutet av kvällen satt jag vid bordet och pratade politik. Detta minne kan jag bara hålla mig på pannan inför, blunda och skaka på huvudet.

Jag kände mig nu säker på mig själv, en effekt som ofta kan uppstå i samband med alkohol. Jag kom hem, slog mig ned i soffan. Beklagade mig över att mitt förförligt sorgliga liv. På grund av kylan som hägrade under nyårsafton var min lägenhet iskall. Jag öppnade dörren till min franska balkong, jag tittade ut mot fjärran, snarare masthuggskyrkan, och in i lägenheterna i huset mitt emot. Plötsligt pratade jag ut i luften, till mig själv och till folk jag har något otalt med. Inte på svenska, nej, engelska. Tillslut stänger jag dörren och slår mig ned i soffan, allt snurrar lite men plötsligt får jag kontakt med mina tavlor och jag pratat till dem…

Mikaela

Det finns bara en person jag skulle kunna ringa upp idag. Jag skulle vara riktigt jäkla gnällig och negativ. Dra konstiga skämt och bara slänga ur mig massa ovettiga ologiska saker och vara arg och irriterad men veta att jag ändå blev förstådd, på nått vis. Eller kanske i alla fall veta att det jag sa inte togs på allvar, eller lades någon tyngd i. Idag skulle jag bara vilja ringa upp dig och berätta och skratta och vara jag.

Louise

Mikaela är världens bästa! Vädret var ju skit idag, men Mikaela ville åka in till stan i allfall. När hon mötte mig nere i Lerum lade hon fram förslaget att vi skulle dra hem till henne istället och titta på film och dricka varm choklad!

Sagt och gjort, det blev What happens in Vegas och varm Oboy med grädde. Det var jag och hela syskonskaran!

Therese

Louise

Det är måndag. Regn ute, jag har klänning på mig. Mikaela vill åka till stan, jag har skickat minst 10 sms och frågat om hon är riktigt säääker på att hon vill dra in. Hon är säker!

Jävlar. Dagar som denna skulle hellst spenderas framför TVn med varm Oboy och grädde...

Detta

PLUS

Detta

=

Ingen bra kombination, och JA, jag MÅSTE ha på mig en klänning idag...

Therese

Har säkert någon gång tidigare nämnt min avsky inför att få vänta. Att vänta på folk som är sena, vänta på transportmedel, vänta hos doktorn, vänta på sin tur. Jag undrar verkligen hur mycket tid varje person lägger på väntan under en livstid.
Varje gång jag utsätter mig för denna tråkiga syssla framkallas en oundviklig rastlöshet. Den tar över och kroppsdelar börjar rycka, ni med livlig fantasi får tro vad ni vill men det är främst mitt knä och ben som drabbas. Min omgivning reagerar ofta lite irriterat och frågande inför mitt beteende.

Den värsta väntan är den känslomässiga väntan, vänta på samtalet, vänta på svaren. Vad vill han? Var menar han med det där? Den väntan gör mig inte hispig, den väntan är ett strypgrepp som inte släpper taget förrän man fått svar. Undertiden kippar jag efter andan och försöker överleva. Tiden läker alla sår, jag tror på det, men tiden är lång, att komma över något eller någon som betytt något tar tid. Jag har av någon anledning lite för ofta suttit och beklagat mig framför ett ex olika romantiska filmer, favoriten är ”Something's Gotta Give” med Jack Nicholson. Jag har även pratat med mina tavlor, men det är en historia för sig. Förövrigt har jag svårt att få saker gjorda, har extremt lätt för att lova och lika lätt för att glömma mina löften.

Mina älskade vänner, jag hoppas ni håller ut ett litet tag till.

Mikaela

Jag måste vakna tidigt varje morgon, så jag är vid medvetande om de ringer från dagis för att ge mig lite pengar. Inga "Hej det är Gud" för mig inte (Malin sa ju just hej det är Gud en gång när de ringde och väckte henne). De ringde inte till mig idag, så jag ska snart in till stan istället. Alla andra måste bara vakna först.

Igår skrattade jag mer än jag gjort på väldigt länge. Jag skrattade sådär mycket så man tillslut inte har något skratt kvar utan liksom bara gnyr. Så mycket så man får ont i magen tillslut och nästan tappar andan. Jag trivdes riktigt bra och kände inte, för ovanlighetens skull, att jag hellre hade varit någon annanstans. Känslan var antagligen inte särskilt besvarad, dock. Jag spelade tv-spel med lillebrorsan och Johan igår.

Malin

Viktig. Sann. Vacker.

Therese

Min lördagskväll i bilder

Louise

Som ni vet läser jag just nu Bibeln som en litet jullovs-projekt. Jag vill så gärna fastna för den. Jag vill tycka att Jesus var en underbar människa (?) som kom till oss och hjälpte oss. Men ju mer jag läser, desto mer tycker jag illa om honom, han dömmer folk till höger och vänster, han säger at hans lärjungar inte tror tillräckligt mycket, när de faktiskt har valt att följa honom, just för att de faktiskt tror så mycket på honom!

Malin, hjälp mig, jag vill ju stå på din sida mot ateisterna och de andra. Jag vill, vill, vill men Varför gör ni det så svårt för mig? Jag funderar just nu på en teori som kan funka för mig, vad sägs om att gå igenom den, så jag kan ge Kristendomen en chans till, Malin?!

(På tisdag börjar min skola, då kommer ni att slippa liknande inlägg, då sätter vardagen igång)

Om vi slår våra kloka huvuden ihop

kan vi nog klara av att reda ut det, Malin!

Therese

Mikaela

Jag och Louise skulle fota idag. Vi har pratat om detta i en hel vecka. Vid 12.00 trodde jag att det började bli sent, jag ringde upp henne och frågade vilken tid vi skulle mötas och vart. 14.00 bestämde vi. Jag väntar fortfarande.

Igår skulle jag promenera med en gammal vän när han slutat jobba. Han är en trogen man som alltid hör av sig och alltid gör som han sagt. Därför blev jag lite förvånad när han aldrig ringde? Jag väntar fortfarande.

Malin ringde för femton minuter sedan och sa "Om tre minuter står jag utanför din dörr!". Vart är hon?

Jag är bitter och övergiven.

Ps. Ja, jag vet.. Jag är sämst på att hålla tider och sämst på att hålla vad jag lovat.. MEN det ska verkligen bli ändring på det nu!!

Malin

Dummast av oss här på bloggen? En fråga inte helt lätt att besvara men efter en kommentar tidigare ikväll var Louise väldigt nära att få bära titeln för gott, för evigt och för alltid.

En reklam om filmen "Benjamin Buttons otroliga liv" visades mellan två program nu ikväll. Ni har säkert hört talas om den; filmen där Brad Pitt spelar en man som åldras baklänges. Han börjar alltså sitt liv som gammal och blir yngre och yngre ju längre tiden går. Vi tittar båda på reklamen under tystnad. Sedan vänder sig Louise om, tittar storögt på mig och frågar på fullaste allvar om filmen är baserad på en verklig händelse.

Eehhh.

Dags att bli brunett Louise?