fredag 23 januari 2009

Mikaela

En ung kille, runt tretton år, kommer gående mot mig. Han ler som om han känner mig väl. Jag undrar vem det kan vara? Han är ganska kort, blek, och smal. Han är iklädd svarta kläder från topp till tå och huvudet pryds av en svart liten sotarmössa.

Han kommer närmare – fortfarande med blicken på mig – och jag skådar nu hans lena babyansikte. Och känner inte igen det. Jag gissar fortfarande på att han är runt 13 år gammal. När vi passerar varandra hejar vi. Jag fortsätter grubbla.

Fem minuter senare slår det mig. Det var ju den där killen jag såg i skolan förra veckan. Han som jag berättat för alla mina vänner om. Han som var sådär underbart snygg med sin svarta skäggstubb, sina mörka mystiska ögon, sina stora muskler och sitt charmiga leende.

Min hunk visade sig vara 17 år gammal. Och se omogen ut för sin ålder. Hur kunde det gå så fel?

2 kommentarer:

  1. Haha. Inlägget förklarar på så otroligt många sätt varför du är en av mina närmsta och bästa vänner. Jag ser det verkligen framför mig. :)

    SvaraRadera
  2. Haha tack Malin :) Härligt att jag kan dela med mig att min klantighet och bjuda på lite skratt i alla fall!

    SvaraRadera