Malin

Precis just nu: Långa, mørka, ekande tysta psykiatriska korridorer. Underbara, underbara nattjobb.

Mikaela

Det var midsommardagen och vi satt i en bil, på väg hem. Solen sken. Vi hade öppna fönster, vind i ansiktet, bra musik och varann.

Jag: Ser du hur vackert det är? Jag säger så hela tiden. Men det är så. För så är det på sommaren.
Du: Ja, det är det faktiskt.
Jag: Jag vill stanna tiden. Jag vill att vi alltid ska ha det så här.
Du: Det kommer vi.
Jag: För alltid.
Du: Ja.

Jag sträckte ut handen och kände på den varma vinden utanför. Du körde. Vi log.

Malin

Hade inte min kamera krossats mot ett stengolv i mitten av maj hade jag sprungit ut direkt, tagit hundra bilder och lagt upp varenda en här. Istället får ni hålla till godo med tre stycken från förra året. Fjordar, berg, träd och så branta backar att Skåne inte hade trott sina ögon. Det är helt fantastiskt här. Jag, Greta och åtta veckors sommarjobb i Bergen börjar.... NU.

Mikaela

Du är huvudperson i mina sämsta minnen. Jag hoppas olika olyckor händer, du vet hur jag känner, jag vet att du hör. Du får leva med dig resten av ditt liv!

Jag hoppas du aldrig någonsin igen kan komma ihåg en pinkod, alltså aldrig, även om du får en ny. Och må din klocka alltid gå 20 minuter för sakta så att du alltid kommer för sent. Och må köttätande myror äta upp dina ögonlock så att du alltid är trött och även när du är pigg så ser du väldigt, väldigt, väldigt trött ut. Och må dina hårddiskar förevigt, alltid, crasha.

Mikaela

I vanliga fall har jag alltid någonting jag måste fixa. Plugga, jobba, träna, måla naglarna, diska, köpa batterier, ringa mormor. Det tar aldrig slut.

Vad har jag att göra idag? Nej precis, ingenting. Todo-listan är tom. Det var massa saker jag ville göra. Massa saker som jag drömde om när det var så där stressigt. Minns bara inte vad.

Malin

"Måste jag bestämma mig? Fatta beslut och välja det ena eller andra, säga ja eller nej? Räcker det inte att jag älskar att han envisas med att se varenda trailer innan varenda film vi ser för att det liksom hör till. Jo det gör det, just nu räcker det hur bra som helst."

Några rader jag skrev när jag ganska nyligen börjat träffa Pär och inte visste vad jag ville. Alls. För några år sedan var det slutgiltiga beslutet om att den där killen och jag skulle bli vi på riktigt inte särskilt svårt att fatta alls. Inte läskigt heller. Eller ens någonting jag reflekterade särskilt mycket över.

10 juni 2011 klickar jag på videon Mikaela infogat och förstorar den till helskärm, tittar på varje ord. När den är slut trycker jag på play igen och gör samma sak en gång till. Och en gång till. Inser att sex månader snart gått och att jag börjar bli nervös. Det är dags att fatta slutgiltiga beslut och jag vet inte om jag är redo.

Räcker det inte att jag inte vill gå upp när vi badar ihop trots att det gått så lång tid att vattnet vi lade oss i har hunnit gå från skållhett till iskallt? Räcker det inte att han kan gå från skratt och lättsamhet till gravallvarlig på en sekund när jag behöver det? Räcker det inte att han får mig att må bra utan att göra något särskilt alls? Jo det gör det, just nu räcker det hur bra som helst.

Mikaela

Att vara ihop med mig är som att spela Super Mario, sa han. Det dyker alltid upp ett nytt monster att ta sig förbi.Tänka sig att vi har varit tillsammans i två år nu.

Malin

Strömstad, imorgon kommer jag äntligen tillbaka till dig.