Mikaela

Testa att sova på en bäddsoffa i två veckor. Testa att flytta direkt från bäddsoffan till en vanlig soffa. Sov där i en månad. Släng in en vecka på en madrass på golvet också. Min sömnbrist är total.

Malin

Om ens läkare har sagt att man inte måste gå på veckans föreläsningar så behöver man inte det. Faktiskt. Istället kan man åka till Malmö och klippa sig samt hämta upp sin gitarr. Eller kanske bara försöka ta sig igenom dagens pillerdos, det känns lite som ett heltidsjobb i sig.

Mikaela

Det har blivit väldigt mycket nålstick här på senaste, vilket man inte precis blir avis av att läsa. Och en del Spanienresor, vilka man blir lite väl avis av. Dags för någonting nytt! Rapport från Stockholm:

Det är inte grått längre, det är vitt. Jag jublar både inombords och utåt.
Antons lägenhet är lika gubbig som vanligt.
Jobbet är lika härligt, barnsligt, skrattigt och krävande som vanligt.
Kärlek är kaos, som vanligt.
Jag har inga pengar, som vanligt.

Ja, det är väl därför jag inte har skrivit så mycket. Det händer så klart en hel del roligt, härligt, hemskt, jobbigt och helt vanligt mest varje dag. Jag ska bli bättre på att berätta om det. Nu ska jag koka en kopp kaffe med vår kaffekokare från 50-talet. Ja, för så är det här hos Anton. Han är anti-modern, kan man säga.

Malin

Jag blev nyss väldigt varm och bestämde mig för att ta av mig strumporna. Halvvägs av med den första ser jag en bit kompress (?) med en tejpbit över. För några timmar sedan hittade jag en likadan i mitt armveck. Nålstick! Vad har de gjort med mig när jag har sovit egentligen?

Bloggar nyopererad från en säng på Lunds Universitetssjukhus. Jag har eget rum på 12e våningen och ser bort till Malmö härifrån. Och till havet. Ibland är det underbart att Skåne är så platt.

Allt har gått jättebra och jag har inte behövt särskilt mycket smärtstillande alls. Det var det jag var mest rädd för, att vakna och ha ont och inte kunna göra något åt det. Illamåendet är egentligen det enda som stör. Och nålen i min handrygg. Om sex timmar får jag tredje och sista dosen antibiotika och de har lovat mig att ta bort den efter det. Ni anar inte hur mycket jag längtar.

Dagens höjdpunkt var utan tvekan när Greta och Sofia hälsade på. De hade med sig min favoritdricka, min favoritchoklad och min favorittidning. Jag älskar när det märks att folk verkligen känner en. De hånade mig för de otroligt heta underkläder Region Skåne tvingar mig att ha på mig och vi skrattade ihop. Det var fint. De är fina.

Nu: Cola light, fazer blå och TV-serier hela kvällen lång. Gott så.

Malin

Jag är med gitarr. Oh ja. En vit så att den matchar min lägenhet. Förstås. Fy vad fint.

Tre nålar i mig idag och jag grät som ett hysteriskt, panikslaget barn. Ibland är man väldigt liten. Jag har aldrig varit med om att de tvingats ta ett blodkärl på sidan av armen för att de andra ådrorna redan stuckits i. Ledsen för detaljerna men jag behöver dela det här med någon. Eller några. Typ er.

Louise

Jag har försummat Glapp, låtit bloggen vandra mellan Lund och Stockholm utan att lägga mig i. Allt för nerskriven i uppasts för att orka, för stressad för utlandsplaner för att hinna.

Men nu har ni mig här. Och nu finns jag i Valencia. Tillsammans med en fin vän försöker jag lära mig ett näst intill främmande språk. Men jag lever idag efter devisen Fake it til you make it och imorgon träffar jag läraren på den katolska skolan med ett litet kors runt halsen och en vit blus uppknäppt till hakan tillsammans med ett brett leende och den änglaröst Malin ibland talar om - allt för att hon ska gilla mig.

Vi får se var denna resa bär mig.

"I think that the power is the principle. The principle of moving forward, as though you have the confidence to move forward, eventually gives you confidence when you look back and see what you've done." - Robert Downey Jr.

Malin

Banansmoothie. Favorit i repris.

Malin

Jag har aldrig någonsin förstått hur mycket vätska 5,5 liter faktiskt är. Eller rättare sagt hur omöjligt det skulle kännas att dricka det under en och samma dag. Det verkar nästan lite farligt. Som kvinnan som dog av vattenförgiftning i den där vinn-ett-nintendo wii-tävlingen om ni har hört talas om henne. Så känns det.

Jag måste få i mig ytterligare en liter innan jag går och lägger mig. Klockan ställs sedan på 05.45 för att bedöva vi-ska-sticka-dig-med-nål-ställen. Vissa dagar måste man få tycka riktigt, riktigt synd om sig själv. Idag är en sådan dag. Lång frukostdejt på Coffee Break när undersökningen är genomförd får fungera som morot. Det var himla mysigt senast.

Malin

Amerikanska pannkakor. Mozzarella. Ägg. Kallrökt lax. Thaimat från det där stället vid Bantorget. Stuvade makaroner. Sushi. Champinjoner. Bagels. Räkor. Potatismos. Parmaskinka. Ketchupketchupketchup.

Tre sjukhusbesök i veckan betyder bland annat att jag inte får äta någon fast föda idag. Alls. Jag måste däremot dricka 5,5 liter vätska. Den ska vara varierande salt och söt - "växla gärna mellan saft och buljong". Pissdag. Imorgon tänker jag äta precis hela dagen, det är ett som är säkert.

Malin

Ibland träffar man människor som inspirerar lite mer än andra.

Malin

Vill ni veta något stort och galet?

Att jag sedan tre minuter kan titulera mig 50% psykolog. Det känns ju inte som en titel man vill bära runt på hela livet men just nu är det hur häftigt som helst. Jag är halvfärdig. H-A-L-V-F-Ä-R-D-I-G, vilket fint ord va?! Visserligen tar det ytterligare ett år efter examen innan vi får våra legitimationer så man skulle kunna hävda att vi inte får fira förrän om ett halvår. Men jag är i alla fall halvfärdig teoretisk psykolog och just nu räcker det bra.

Pirr i magen.

Malin

SLUTA! Jag, mina nojor och min mörkrädsla har typ aldrig känt oss så här trygga i en stad någonsin förut. Jag tvekar inte en enda sekund innan jag går ut själv. Det spelar ingen roll vad klockan är, vart jag ska eller i vilket tillstånd jag är. Förstör inte det här.

Mikaela

Jag har gått från supertjejigt helrosa hem till farmors crib till gubbhak. Bor hos min bästa gubbigaste kulturjournalistvän och här delar jag rum med pipor, skrivmaskiner, gamla radioapparater, olof palme-bilder och en kaffekokare från 30-talet. Kavajer, slipsar, hattar och finskor också. Jag känner mig något malplacerad med mina rosa hårsnoddar, min rosa tandborste och mina rosa små strumpor. Men det funkar.

Mikaela

2011 rusade förbi så snabbt att jag inte ens hann reagera. Stanna upp och tänka till. Blogga.

Det slog mig idag, runt 07.45, i trappuppgången på väg till bussen på väg till jobbet. Ett år har gått. Ett nytt börjar. Jag fyller 25. Livet bara rusar. Jag tog en sekund och såg tillbaka.

2011 var året då jag började slänga upp den stora trädörren med texten "Bonnier" ovanför och kliva rakt in utan att ens reagera. 2011 var året då jag krossade och förstörde. Byggde upp och reparerade. Formade och formades. 2011 var året då jag fick tusen kyssar på kinden av Stockholm. Året då Stockholm blev mer än landets baksida. Året då tunnelbanor, bussar, tåg, storstadsrestauranger, storstadsjoggare, hipsterkillar och dumplings blev någonting nära mig. Någonting jag levde i. 2011 slutade på topp. 2012 började ännu bättre, i extas.

Jag tar ett stort kliv framåt och välkomnar 2012 med öppen famn. Men hej! Nu kör vi!

Malin

Som psykolog kan man visserligen göra många olika saker men det har ganska nyligen slagit mig vad jag har valt att omge mig med och möta under ett helt arbetsliv. Död, saknad, tragedier, brott, sorg, problem, störningar, kriser, ångest. Bara för att nämna några saker. Jag kan inte tänka mig att göra något annat i hela världen men jag inser mer och mer hur mycket det kommer tära, hur mycket jag kommer påverkas. Ett nyårslöfte är därför att hitta något riktigt jäkla glatt att göra på fritiden i vår, något helt annat än allt det svåra och dystra. Jag behöver det.

4 januari betyder att det är dags att skriva anteckningar, tänka psykologitankar och öppna kursböcker igen. Vi börjar med terapier för barn i kris. Stadsbibliotekets fåtöljer är perfekta för läsning och allt känns ganska fint.