Malin

Döden kom på besök. Alldeles för nära och helt utan förvarning. Vad gör man? Vad säger man? Vad låter man bli att säga?

Idag kom jag tillbaka till Lund och hängde upp gardinerna du sydde till mig tidigare i sommar. Vita med stjärnor på. Hur kan de överleva dig? Jag har så svårt att förstå det. Sorgbegravningoropappasomänkling. Allt det där till trots är jag så himla glad över de tio år jag fick ha dig i mitt liv. Du var grym. Minns du till exempel den där gången när du, kalsonger och allt, klädde ut dig till stålmannen under din tunika? Bara för att kunna dra av dig den när det var vår tur att kasta i kubb, för att liksom distrahera. M, jag glömmer dig aldrig.

Mikaela

Jaha. Så var Stockholmsresan bokad och hösten är på väg närmare med stormsteg plötsligt. Sommaren har gått snabbt och det är med en klump i magen och gråt i halsen jag lämnar den bakom mig när jag kliver på tåget. En tidsmaskin har aldrig tidigare känts så relevant.

Mikaela

Klarvaken. Allt jag vill är att det ska bli morgon. Spola fram tiden. Snälla?

Mikaela

En skål, en glashäst, en yxa och en mobiltelefon. Det finns alltid saker som påminner oss om förstörda förhållanden. Nu finns Museum of broken relationships. Ett museum som samlar på saker från förstörda förhållanden och berättar deras historia. Fint och värdigt, tycker jag.

Mikaela

Malin

Jag är tillbaka i Sverige och Göteborg nu och de åtta veckorna i Norge känns redan långt borta. Allt är precis som vanligt. Jag vaknar i en säng med gröna lakan och är glad att det där alarmet inte gäller mig, pussar läppar hej då innan de går till jobbet och kokar ägg i exakt sex minuter och tjugo sekunder. Jag vägrar träffa så många som möjligt på så kort tid som möjligt för att "passa på när jag är i stan" utan klättrar istället upp för berg med Louise och passar på att andas. Jag diskar och handlar, lagar mat och tänder ljus, sover och har randiga tröjor på mig som inte är mina. Älskade Göteborgsvardag vad jag har saknat dig.

Mikaela

Det kan ha med det tråkiga plugget att göra. Men... jag har blivit besatt!

Mikaela

"Ni är så borgerliga! ropade lilla My klagande. Hon stod i fönstret och stirrade besviket. Här håller på att bli precis som vanligt ... Jag var så säker på att ön skulle sjunka eller flyta sin väg eller flyga i luften! Aldrig händer det nånting på allvar ..."

I want one.

Mikaela

Hemma.

Malin

"Våra resor, Primarkturer och sushifrossor är något av det bästa jag vet. Vi är världens bästa beer pong-lag och vår trisslott-och-sushi-och-tennis-tradition är underbar. Jag älskar att prata med dig, att göra "Genom eld och vatten"-dansen med dig i soffan och att dricka alldeles för mycket Red Bull + valfri dryck med så hög alkoholhalt som möjligt när vi gör oss i ordning tillsammans med dig. Du är en fantastisk person och ännu mer fantastisk blir du när du låter mig spela min favoritlåt 400 gånger i rad. Jämt. Jag saknar dig genuint och på riktigt när du inte är här."

Jag har lugnat ner mig nu, ska vi försöka laga oss?

Malin

Jag har avskytt hennes ord och toner sedan jag hörde henne den där allra första gången. I torsdags hände dock något och jag känner mig mer såld än på länge, plötsligt finns det ingen i hela världen som säger det lika vackert och rätt som hon.