Louise

Efter fem månader i norrland ska det bli skönt att återvända ner till hemmet i Göteborg.

I en månad ska jag få ligga på klipporna i Onsala och sola, åka ut med båten och bara ta det lugnt. Inget plugg, inget jobb. Jag önskar lediga-juni välkommen, och skulle vilja be jobb-juli hålla sig långt, långt borta för ett tag...

Malin

Tack för...

överraskningstårtan vid midnatt, att jag fick välja nattfilm, de fina presenterna, frukosten på sängen, pussarna i nacken, den bra kritiken på samtalsträningen, fikan i solen, thaimaten på golvet, att jag fick vinna i Bezzerwizzer, biobesöket, meddelandena på facebook, telefonsamtalen, kramarna i mängder, smsen och mailen.

Att fylla 23 är inte särskilt dumt alls. Och när tonårsintervjuer, hemtentor, samtalsträningar och grupparbeten är över firar vi ordentligt!

Mikaela

Det är bara vi studenter som kan ägna hela vår torsdagseftermiddag åt träning. Och sedan träffas ett par kompisar och äta hemmagjorda hamburgare med klyftpotatis. Och korka upp en flaska vin. Det här är inte helt fel, alltså.

Jag tänker strunta i disken och kolla på en film istället. För sånt får man göra när man är student.

Malin

Ute skiner solen och det luktar sommar, Systembolaget säljer Karnevalsöl för fullt och stämningen är skyhög i hela stan. Den går nästan att ta på. Det är med andra ord hög tid att ni kommer hit och firar Rätt- och Felkarnevel med oss. Tre dagars grill, show, fest, öltält, sommarklänningar, film, picknick, tåg, goda vänner, spex, filtar i parker och häng. Det blir bra det här, det känner jag på mig.

Malin

För några år sedan ville jag åka från Göteborg till Köpenhamn med min dåvarande pojkvän för att inte göra någonting annat än att äta en glass. Precis just så. Jag var 18 år, jättekär på ett sånt där jag-hade-kunnat-titta-på-dig-när-du-läser-tidningen-i-flera-timmar-sätt och det kändes som en drömskäventyrsromantisk sak att göra. Om det är ett ord.

Han höll dock inte med utan tyckte att det var ett onödigt slöseri med både tid och pengar och det blev aldrig någon glassresa. Jag tänkte ganska mycket på det där både då och senare och vet inte hur många gånger jag dyrt och heligt lovade mig själv att aldrig bli så där som han var. Inte så där rationell, inte så där praktisk.

Sedan lämnade jag tonåren och livet hann, på ett väldigt klichéartat sätt, ifatt mig. Vardagen gjorde mig rationell och praktiskt och jag sällade mig till skaran som aldrig i hela sitt liv skulle lämna landet för något så onödigt som en jävla glass. Så dyrt, och vilket slöseri med tid sedan.

Tills Pär introducerade mig för Paulo Coelho vill säga. Hur kan jag ha missat honom? När jag slog upp första sidan i hans Elva minuter och såg att en man beskrivit hans böcker med orden "de får mig att drömma" tog mitt liv en helt ny vändning. Den där ex-pojkvännen hade med stor sannolikhet suckat och kallat mig dramatisk men jag vet inte hur jag annars ska beskriva det. Hans böcker tar andan ur mig och lyckas påminna mig om vad som är viktigt i livet och om vilka som verkligen betyder någonting.

Så. I augusti, när vi jobbat, rest och njutit färdigt av sommaren, åker vi till Köpenhamn och äter glass. För det visade sig att Paulo har rätt: "Det finns alltid någon som vill exakt samma sak som du längtar efter."

Mikaela

Jag tar tillbaka. Vi stryker ett sträck över förra inlägget. Suddar ut det.

30 plusgrader, stark sol. Jordgubbssaft, chokladkakor och Beatles. Jag har legat utanför lägenheten och solat i bikini idag.

Mikaela

Fulla 40-åriga tanter i korta kjolar, 17-åriga tjejer med barnvagn och cigg, 22-åriga grabbar med 17-åriga flickvänner. Jag har flytt ifrån lilla, lilla, Lerum flera gånger. Jag har flytt i panik.

Att vara utmanad, peppad och lite halvskraj brukar vara min grej. Nu vill jag bara koppla av.

Kluckandet från segelbåtarna i gästhamnen, det där speciella spårvagnsljudet och kaffekokaren som brygger i köket på morgonen. För första gången sedan jag flyttade hemifrån första gången längtar jag verkligen, verkligen, hem. Ge mig min familj, vår stora trädgård och mitt lilla Lerumsliv.

Ingen ska få pressa, kritisera eller bedöma mig i sommar.

Malin

Igår spontanåkte jag till Göteborg efter att ha sett människor på TV äta kött och insett att jag inte kommer ha råd att göra det förrän skolan är slut och jag åker hem till mamma 4 juni. Det där studentlivet alltså.

I alla fall. När tåget anlänt till centralen och jag satt mig tillrätta för att vänta på min skjuts får jag syn på någonting stort och har ett av de konstigaste ögonblicken i mitt liv. Under en kort sekund är jag alldeles säker på att jag hallucinerar, att jag blivit galen, att jag kommer spendera resten av mitt liv inlåst i en vadderad cell.

Varför har ingen berättat om det här för mig?

Mikaela

Lördagen bestod av tårtparty. Vi planerade att baka en stor och ståtlig isländsk vulkan. Men det blev en pyntad hög av chokladpudding, tårtbotten och färgad grädde. Den var ganska.. vulgär. Men jag och bakning har ju aldrig gått så bra ihop.

Mikaela

Jag äter kosttillskott. Jag köper hårväxartabletter. Jag testar "no poo". Jag äter supernyttigt och jag gör inpackningar titt som tätt. Men ingenting händer. Resultatet är lika med noll. Och No Poo - hur kul är det? Mitt hår är sådär daskigt, platt och mellanlångt. Jag drömmer om ett stort, glänsande, hårsvall. Och jag är för rastlös för att vänta. Jag vänder mig till vänner och bekanta. Vad ska jag ta mig till!? De bara skrattar.När jag kom hem från Spanien hade jag lång hår...Och när jag kom hem från Dublin var det kort. Och vad har jag nu? Tja, något slags deprimerande mellanting.

Mikaela

Vad gör ni en torsdagskväll som den här? Jag har precis varit i kyrkan.

Höjdpunkten var utan tvekan när studentkören sjöng "Heaven is on fire" med fina "öh!"-ljud som extra effekt.

Louise

Valborg var bäst!

Dagen började vid 10.00 med chamgange...

Tack Clara!