Malin

"Den är varken det ena eller det andra men den är någonting."

Alla som kände mig innan jag flyttade till Lund verkar ha något att säga om mitt "nya" sätt att prata. Varken familj, vänner eller bekanta tycker nämligen att jag pratar som vanligt och så fort jag öppnar munnen när jag kommer till Göteborg på besök möts jag av höjda ögonbryn, rynkade pannor och sneda leenden. Dalmålsskånskgöteborgska brukar diagnosen bli. Eller som mamma sa, varken det ena eller det andra men någonting.

På tal om Lund så bär det av igen imorgon. Dit. Söderut. Till mitt hem, till mina vänner, till min skola, till min stad. Jag längtar men fasar lite inför alla olika sorters dialekter jag kommer exponeras för. Det blir en kamp att försöka inte låta sig påverkas av dem. Men jag måste, annars riskerar jag nämligen att om några månader återigen mötas av två småsyskon som tittar skeptiskt på mig innan de brister ut i ett nästan unisont "sluta prata som en tönt".

Mikaela

Jag vaknade och tänkte att jag vägrar. Jag tänkte att nu ger jag upp studier och framtidsplaner, jag ger upp Sverige. Jag vaknade och tänkte att jag helt enkelt inte åker hem idag. Men det gjorde jag. Plikttroget, laglydigt och pålitligt.

"Välkomna tillbaka till ett blåsigt Göteborg!" sa flygvärdinnan när vi landat. Jag drog en djup suck och bytte från soliga flipflop till slitna gamla converse. Jag är hemma nu.

Louise

Tack för vilan Onsala!
Till veckan åker jag till Lerum för att träffa gamla vänner.

Malin

"Du kan åka härifrån och veta att du gjort skillnad för någon."

Och eftersom psykologer alltid har rätt är det precis det jag tänker göra. Jag tänker åka härifrån och veta att jag gjort skillnad för någon. Precis så. 61 omvälvande dagar har gått och det är dags att säga hej då Norge, hej Sverige.

Louise

Bara för att folk inte uppskattar honom här i norr, och bara för att det nu är fyra dagar kvar tills jag åker tillbaka, för två veckors sommarlov...




"Och jag undrar vad som händer i vår del av stan."

Louise

Den lilla boxen jag bor i har lett till ett nytt nöje på kvällarna. Jag syr! Jag syr i mina kläder. Gör om gamla klänningar jag aldrig använt. Det kanske bor en ytterst liten kreativ människa i mig trotts allt...

Fortsättning följer...

Malin

Jag har världens bästa jobb. Världens bästa.

Ta i måndags till exempel, då fick jag pengar for att kora till stan med tre patienter for att gå på bio och se Inception. Forstår ni. Jag satte mig i biostolen med en skål popcorn och räknade ut att jag skulle tjäna nästan 400 kronor bara på att se filmen.

Det handlar dock inte endast om pengar och biobesok. Verkligen inte. Men personalen är underbar, patienterna jättegoa och arbetsuppgifterna både spännande, utmanande och roliga. Fy, vad jag låter som en reklam på Kanal 5 men det är sant. Spännande, utmanande och roliga. Precis så. Idag är jag ledig men har spenderat fyra timmar på jobbet ändå. Hängt med en patient som ska lära mig en låt på gitarr. Vi har ovat på vår låt, badat och tävlat om vem som är starkast genom att slå varandra jättehårt på armen. Väldigt go kille och att jag i vanliga fall får betalt for att hänga med honom känns minst sagt märkligt.

Och det känns som att jag hittat rätt. Jag får inte skriva om patienterna men det går jättebra och på ett mote i veckan blev en av kvinnorna som arbetar här tårogd for att hon tyckte att jag jobbat så bra med en av dem. Bokstavligt talat tårogd. Därefter sa chefen sa att jag ar välkommen tillbaka när jag vill for att jag "är så duktig" och det kanns overvaldigande alltihop. Stort och overväldigande.

Livet är bra just nu. Väldigt, väldigt bra.

Och fint har vi det.
Har nere någonstans kan institutionen skymtas.

Mikaela

Utan att tänka slog jag in min pojkväns personnummer. Utan att ens behöva kolla upp de fyra sista siffrorna. Jag bara slog in det, utan svårigheter. Jag var inne på försäkringskassans hemsida. Jag beställde först ett försäkringskort åt mig själv. Och sedan ett åt min pojkvän. Utan att reflektera över det. Som om det vore helt självklart.

Sedan slog det mig. Jag har blivit en såndär obehaglig förhållandetjej. Varför kan jag hans personnummer och varför beställer jag hans försäkringskort? Jag stirrade ut i luften med tom blick ett tag. Oh my god.