Therese

Jag vandrar ur denna blogg och in i en ny. Återkommer snart om detta!

Mikaela

Idag har vi på bloggen haft ett litet samtal och tillsammans tagit ett beslut: bloggen ska avslutas. Inget mer Glapp. Jag hoppas ni hanterar förlusten väl och går vidare som något starkare och något visare människor. Farväl, gott folk.

Mikaela

Denna vintersemester bestämde jag mig för att vara lite wild & crazy, som Louise skulle uttryckt det så fint, genom att testa på lite nytt: skoterkörning och längdskidåkning. Skoterkörningen var en riktig höjdare. Om längdskidåkningen kan jag ju säga så här.. Jag hade förväntat mig Gunde, men kände mig mer som Bambi. Jag hade planerat att åka 1 timme varje morgon. Jag började med 8km, andra dagen blev det 2,5km, och sista dagen låg jag i en snövall och solade istället.

Therese

Malin

Ni vill hellre se mig gå med i MUF än att fysiskt och helt på riktgt ställa mig upp på en bio och skrika ut slutet på filmen!

Vad är det för fel på er?

Therese

Mina vänner, mina älskare, mina fiender. Vill härmed meddela er att jag idag har spikat ett nytt datum för utställning. Den 4 september är det vernissage på Pour Bon Café. Jag kommer ställa ut mina tavlor och utställningen kommer att pågå i tre veckor.

Louise

Jag tittade i min kalender och idag är det ett år sedan jag flyttade till Barcelona!

Ett år sedan Mathilda och Cecilia var mina roomies, Mathilda är kvar och Cecilia drog till Australien. Saknad till er och världens mest underbara stad!

Tiden då plugg inte fanns

och hyn var vackert gyllenbrun, SAKNAD!

Louise

Jag läste lite i min retorikbok igår och stötte på en underhållande fras: "Stilistisk inkompetens" Kul fras, skrattade då och skrattar nu. Just denna fras skall bli dagens fras, läs det, säg det, skratta, läs det igen och försök sätta in det i en mening. Jag vill så gärna använda frasen men vet inte riktigt hur man skall göra det på ett korrekt sätt, Hjälp!

Nej, nu kallar återigen mina böcker, en liten analys utav Malenkovs tal; Älskade kamrat Stalin står på "att göra"-listan.

"Kära medborgare, kamrater, vänner!

Kära utländska bröder! Vårt parti, det sovjetiska folket,

hela mänskligheten har lidit en utomordentligt svår,

oersättlig förlust. Vår lärare och ledare,

mänsklighetens största ande, Josef Vissarionovitj Stalin,

har slutat sitt ärorika levnadslopp."

-Malenkov, Älskade Stalin, Moskva 9 Mars 1953

Therese

Jag är så glad idag, det är måndag och jag har en hel vecka framför mig med jobb. Ingen på support men vafanken, jag älskar utmaningar!

God morgon. Låt oss njuta av veckan!

Therese

Mikaela

Mikaela

När jag åkte hem tyckte jag det var skönt att slippa allt det där galet Irländska. Nu är det det jag saknar mest. Det får bli en weekend i Dublin snart, helt klart. Följ med?

Malin

"Da har vi reservert 3 billetter til deg".

Om tre veckor packar Mickan, Louise och jag in oss i en bil och road tripar till Norge, tittar på Lars och samlar lite kraft inför våren. Det behövs, känner jag, och ingen inspirerar bättre än vad han gör. En underbar helg önskar jag er alla.

Det finns bara en.

Therese

Mikaela

Ni vet hur det kan vara ibland, man går och väntar på att någon ska agera slagpåse. Det kallas kanske att vakna på fel sida. Jag står just nu ensam i ringen med boxningshandskarna på och bara väntar på att någon ska hoppa över repen och ställa sig framför mig. Om ingen gör det snart, blir jag tvungen att dra upp någon ur publiken. Håll er undan, gott folk.

Malin

Vad är det för omröstning som startats på glapp? Vilka ondskefulla hjärnor ligger bakom sådana förfärliga förslag? Och varför, oh varför, verkar det som att jag snart är medlem i MUF?

Kom igen, hjälp mig ur det!

Louise

Likt en stor blyklump vandrar jag hem, armarna är livlösa och huvudet hänger.

Stapplande steg i gruset. En enda tanke i huvudet, en enda. Jag öppnar dörren till mitt rum, och där står den varm, mjuk och välkomnande, likt en stor inbjudande famn viskar den nästan till mig att falla ner och slappna av, bli ett med den. Ett med välbefinnandet. Ett med något mjukt som inte stöter bort mig.

Jag gör det, faller ner likt en livlös säl, ner bland kuddar och dun. Drar in ett djupt andetag för att känna den där milda nytvättade doften utav tyg det är varmt, omfamnande. För en sekund är jag lättad, finner lugnet, harmoni.

När de sista krafterna har lämnat mig sjunker jag ner och blir ett med sängen. Ett med värmen, ett med mjukheten och ett med dunen. Jag burrar in mig i kuddarna, sveper det stora, fluffiga och varma täcket över mig. Den dömer inte, klagar inte, utan omfamnar mig bara i värme och välbehag. Ett sista andetag, en sista pust innan ögonenlocken sakta sänks ner och ljuset tynar bort. Sömn….

Det var såhär jag skulle skriva enligt den

kompiserade texten i min stil och stilistik bok,

varför, åh varför detta kompiserande?

Louise

Jag funderar på att strunta i verkligenheten för ett par dagar. Slänga mig under täcket och stanna där tills på söndag kanske. Allt ä så fruktansvärt omotiverande. På svenskan lärde fröken (Oja det är på den nivån) klassen hur man stavade "SIG, inte SEJ, DIG inte DEJ, MIG inte MEJ" senare på dagen försöker jag traggla mig igenom ett helt kapitel i boken "Stil, stilistik och stilanalys" där meningarna mest ser ut som såhär: "Till detractio räknas bl.a. asyndes och ellips och på innehållsplanet underdirfterna meiosis och litotes."
Nej, jag vet inte vad asydesär, inte heller ellips och verkligen inte meiosis eller litotes...

Ge mig motivation tillbaka!
Ge mig viljan att bli visare tillbaka!
Ge mig tillbaka den lilla glädjen du spred!

Therese

A zombie at work...

Therese

Mikaela

"Först sändes den behagfulla sköna Pandora till jorden, kvinnan som Prometheus tanklöse bror Epimetheus åtrådde mer än sitt lättsamma liv. Och lika lite som Epimetheus kunde stå emot Pandora, lika lite kunde Pandora stå emot sin nyfikenhet på asken. Asken som den listige Hermes lämnat dem att vakta, asken som ingen fick öppna.

Vad fanns det i asken, vad var det för ljud som kom ut ur den, vad kunde det göra för skada att bara ta sig en titt, en liten och omärklig undersökning som ingen behöver få veta något om sedan locket lagts tillbaks?

Ut flög en svärm av olyckor, plågor och pest, ur asken kom nöd och elände som ingen av människorna ens kunnat ana, som stingande insekter flög de iväg innan Pandora lyckades fästa locket igen. Och sedan dess har olyckorna varit människans följeslagare, lika trogna som den sista varelsen Pandora släppte ut. För en klagande röst hördes från asken släpp mig, släpp ut mig också! Och Pandora lät sig bevekas och gläntade ännu en gång på locket och förundrad såg hon en ljusblå fjäril fladdra ut och slå följe med människobarnen. Det var hoppet, hoppet som aldrig lämnar människans släkte, hoppet som ännu ingen vet ifall det var gudarnas gåva till lindring och tröst - eller om det är hoppet som är den värsta plågan av alla."

Therese

Jag blir tamejfan inte klok på denna bild...

Detta går faktiskt över mitt förstånd. Hur motiverar man till en sådan operation? Hur kan man ställa sig på led tillsammans med fem andra storbystiga kvinnor med två lappar som knappt täcker bröstvårtorna och faktiskt känna sig attraktiv? Jag studerar bilden, ögonen är uppspärrade som två fotbollar, nästan lika stora som deras uppumpade bröst. Jag fascineras av hur mycket silikon det faktiskt kan pumpas in, jag tänker på hur min rygg skulle må, hur jag aldrig skulle kunna sova på mage igen. Jag är tacksam för mina myggbett!

Louise

Igår var Johan, min systers pojkvän här. Han gav Linnea en liten blomma som hon kunde ha i fönstret tillsamans med orden "Men du får inte döda den Linnea..." Jag skrattade till, mina tankar flögiväg till filmen "How to lose a guy in 10 days" och hur Kate Hudson ger en ormbunke till sin pojkvän och kallar den lovefern, en dag kommer hon dit och ser ormbunken helt död och skriker ut "Did You KILL our LOVE FERN"

Det var just så jag såg Johan. Han kommer in i Linneas rum, tittar på blomman, ser att den är påväg att dö. Då tar han blomman i handen skriker till Linnea att hon har dödat deras kärleksblomma, sedan springer han ut till bilen och åker iväg...

Denna tanke höll mig på glatt humör hela kvällen, Johan var ganska irriterad och jämförde mig senare med Hedies syster i The Hills; "Linnea, Du och jag är Heidie och Spenser, men vi är så trötta på att din syster är här, med oss hela tiden. Hon måste ut..."

Såhär ser orginalet ut, tänk er Johans ansikte på Kate´s...

Mikaela

Jag har funderat på det tidigare. När jag var nere hos Ida funderade jag ännu lite mer. Idag på mattelektionen bestämde jag mig. Det blir Juni, Juli, och Augusti i Nerja.

Therese

I helgen har jag suttit hemma förkyld och odräglig, har då ägnat min tid åt detta:

"The Best little Whorehouse in Texas"



"I look just like the girl next door... if you happen to live next to an amusement park."
- Dolly Parton

Malin

Revbens-tattoo nästa? Ett bibelcitat. Ge mig.

Jag vet att ni fortfarande väntar på min läpp-piercing men den får vänta till sommaren då jag jobbar med barn nu under våren. Så är det med det.

Idag var det sushi, prat och muffin-bak med världens bästa Ida. Ingen söndagkvällsförvridenhet här inte, bara gladhet och uppskattning av vänskap. Over and out.