Mikaela

2011 rusade förbi så snabbt att jag inte ens hann reagera. Stanna upp och tänka till. Blogga.

Det slog mig idag, runt 07.45, i trappuppgången på väg till bussen på väg till jobbet. Ett år har gått. Ett nytt börjar. Jag fyller 25. Livet bara rusar. Jag tog en sekund och såg tillbaka.

2011 var året då jag började slänga upp den stora trädörren med texten "Bonnier" ovanför och kliva rakt in utan att ens reagera. 2011 var året då jag krossade och förstörde. Byggde upp och reparerade. Formade och formades. 2011 var året då jag fick tusen kyssar på kinden av Stockholm. Året då Stockholm blev mer än landets baksida. Året då tunnelbanor, bussar, tåg, storstadsrestauranger, storstadsjoggare, hipsterkillar och dumplings blev någonting nära mig. Någonting jag levde i. 2011 slutade på topp. 2012 började ännu bättre, i extas.

Jag tar ett stort kliv framåt och välkomnar 2012 med öppen famn. Men hej! Nu kör vi!