Fredag kväll, vi spatserar blöta gator och åker alkoholspillda spårvagnar in mot staden. Kvällen som jag, Stacey och Agnes sätt fram emot var här. Kroppen var fylld av gårdagens slam och sömnlösa natt, vi var ännu bakis ifrån torsdagen bravader på jazzhuset. Tyvärr var vi inte lika taggade längre. Efter att ha hoppat mellan vattenpölar och leriga gångar för att hålla de nypolerade finskorna i schack möttes vi av en lång kö in på trägårn. Väl inne missade vi José Gonzales, Kleerup och alla andra som tydligen skulle spela. Skådespelare och filmfolk var där för att träffa sina kollegor och där stod vi, låtsades ha förfärligt roligt trots att det inte var så förbaskat kul. Vi dansade med varandra och trodde liksom att vi befann oss där helt själva. Som när jag och Agnes vandrat runt på hemköp, plötsligt lägger jag av en fis, jag inser inte folkmassan förrän i fisande stund, med de orden kan jag på ett sätt förklara min fredag på invigningen av filmfestivalen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar