Malin

Jag spenderar kvällen och natten i ett rum på tredje våningen någonstans i centrala Göteborg. Det är inte mitt rum utan Idas men jag är här själv och i smyg låtsas jag att det är just mitt. Tittar ut genom fönstret på göteborgska hus, göteborgska gator och göteborgare som vandrar de göteborgska gatorna fram och tillbaka. Försöker föreställa mig att det är mina hus och mina gator och att det är min vardag.

Tidigare ikväll gick jag ner på avenyn och köpte thai till middag. Jag tog genvägen genom Vasaparken både dit och hem trots att det egentligen var alldeles för mörkt för att jag skulle våga och mindes med ett leende hur det var att spendera sommarnätter i den där parken som 16- och 17-åring. En ölburk i handen trots att jag inte stod ut med smaken och fina punkare på lagom avstånd.

Kvällen har gått i nostalgins och sentimentalitetens tecken, det är nog mest det jag vill få fram trots att jag inte alls hittar orden idag. Jag kunde inte ens sluta le när jag såg hur västkustslasket förstörde mina nyinköpta stövlar mer och mer för varje steg jag tog. Just bara för att det är så väldigt typiskt den här staden.

Jag vet att jag varit orättvis mot dig de senaste åren men vem vet Göteborg, en vacker dag blir det kanske du och jag igen.