Therese

Jag har aldrig varit en finkänslig människa när det gäller fisar, rapar och allt sådant. Jag har inte heller problem med andra runt omkring mig som har gasiga magar. Det är en del av min humor. Med detta vill jag inte påstå att jag sniffar fisar dagarna i enda utan jag vill snarare påpeka att det är något som jag accepterar.

Så kommer det till personer som man tycker mycket om. Igår låg jag i soffan och tittade film med Mr X, skrattattacken kommer och en helt oväntad fis ryker av. Jag drabbas av panik, blir alldels stel och spärrar upp ögonen. Begraver ansiktet i händerna. Jag kan inte sluta skratta och jag skäms. Den kom så förbannat olägligt, det kändes som om när han tittade på mig så tittade han på en fis. Jag var inte längre en människa utan hade tillsammans med ett pruttläte förvandlats till ett smutsigt gasmoln. Jag skäms ännu, detta är inte likt mig. Måste komma över denna skam!