Det finns en sak här i livet som gör mig nervös. Eller det finns kanske fler men framförallt en, och det är att jag aldrig riktigt gjort uppror. Inte alls.
Jag försökte tänka på ett tillfälle när jag ens varit riktigt bråkig men minns bara en gång, på dagis. Jag var fyra år och kär i en kille som hette Sebastian. En gång blev han utskickad från morgonsamlingen för att han pratade för mycket. Då pratade jag med så jag också blev utskickad och fick vara med honom. Det är så illa ställt det någonsin varit med mig. Och det är lite oroväckande.
Visst har det nog varit en dröm för min mamma. Hon har aldrig fått samtal om att jag är full och behöver hämtas någonstans, jag väntade med tattueringar tills jag var 18 och hon har aldrig behövt undra vart hennes 16-åriga dotter egentligen spenderar nätterna. Och det låter kanske bra men jag är så otroligt rädd att det ska slå tillbaka på mig senare i livet. Jag vill inte springa runt i magtröjor och skrika "whoop, whoop" på stan med en cigarett i mungipan när jag är 30 år; jag vill inte behöva ta igen.
Anledningen till att jag grubblar så mycket över det är för att det är en sak jag inte lyckas växa ifrån; en sak jag blir stressad över att jag inte gjorde när jag var yngre och dummare, en sak jag är rädd att jag kommer ångra så länge jag lever. Jag vill pierca läppen. Underläppen, i mitten.
Jag vet att det är svårt att se det på mig när jag trippar runt i klänningar och pärlhalsband men jag älskar tattueringar; och jag älskar piercingar. Ju fler desto bättre och jag hatar att det inte går hand i hand med det liv jag vill leva, med killarna jag faller för och med mina ambitioner att i framtiden arbeta som psykolog. För visst ska man vara den man är och strunta i vad folk tycker men någon sorts realism måste också finnas med i bilden. Hade jag valt att gå i terapi hos en kille som ser ut som Benji Madden? Nej. Men åh, vad snygg han är och åh vad jag vill, vill, vill pierca mig precis som han gjort. What to do?
Hade jag varit kille och bra på musik hade jag sett ut som Benji.
No doubt about it.
Tur att du varken är kille, eller bra på musik! :)
SvaraRaderaGah. Jag glömde skriva att inga av mina vänner förstår eller stöttar mig. Haha. Suck!!!
SvaraRaderaJag tycker att du ska testa det! Det gjorde ju jag :P och tröttnar du på piercingen så är det bara att ta ur den :P
SvaraRaderaTACK för ditt stöd Petra. Äntligen någon som är på min sida. :)
SvaraRaderaÅh, vad kul att ni bloggar ihop! Kanske sist i Norden, men hey - bärtte sent än aldrig! Jag röstar på piercing, och Malin, jag känner precis samma sak. Och jag har inte varit och rest längre än till Sveriges hufvudstad efter gymnasiet.
SvaraRaderaVad roligt att du hittat hit Emelie. Och ja, jag har varit med om mycket konstigt under mina resor men det räcker inte. Vi får göra något riktigt rebelliskt tillsammans du och jag helt enkelt. :)
SvaraRaderaHaha Malin jag stöttar dig och ditt rebellande. Du stöttade ju trots allt mitt och Louises! (?) När ska vi åka och fixa biffen?
SvaraRaderaMalin, jag kan inte stötta dig i denna fråga! Du är från vettet. Dessutom är Benji groteskt ful.
SvaraRadera