Louise

Vaknar, som så många gånger förut med det tunga huvudet som numer blivit mer av en vana än tillfällighet under helgen. Dras upp och dövar det bultande samvetet med att läsa om den kausala relationen mellan två variablar. Värdelöst. Försöker inse att det inte är jag utan min, ibland fina vän, alkoholen som sätter käppar i hjulet. Värdelöst. Så jävla värdelöst. Försöker fokusera på chi2-värden men min, ibland fina vän, förstör det. Svidande ögon och en klocka som tickar allt närmre mitt utgångsdatum. När ska vi växa upp?