Jag hoppade, jag log, jag kände "fy fan vad skönt!" och jag sjöng med. Jag höll med. Sedan slog det mig. Hela rummet hoppade, log och höll med. Men vi var ju bara typ tjugo bast. Vad höll vi med om egentligen? Jag fnittrade och fortsatte sjunga med.
Jag var ett loppisfynd
hon ville ha nått
Och jag blev använd en gång mest på skämt
(Fy fan vad skönt)
Var hennes tryffelhund
Åh jag borde förstått det men jag förstår det nu
Jag tänker aldrig mer bli 25 för
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar