Dagen som jag längtat efter så länge är äntligen har. Flyttlådorna står uppradade i lägenheten, fyllda till max. Väggarna är tomma och vita. På hälften av lådorna står det Lerum, på hälften står det Stockholm. Jag ska få praktisera på den tidning jag allra helst ville praktisera på, mitt distansförhållande blir inte lika distansartat och jag jag blir äntligen sambo igen. Med Sarah.
Jag trodde jag skulle jubla.
Sundsvall är att göra allting tillsammans, att ha goda middagar med vin, att ha sina närmsta vänner som grannar och kunna springa över när man vill, att sitta sena kvällar i skolan och att göra storhandlingen till en mysig promenad med bra vänner. Samtidigt har det varit ett fängelse, en insolering från omvärlden och de jag älskar mest. Långa tågresor och ensamma nätter. Men jag kommer se tillbaka på det här som en härlig tid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar