Okej. Tänk er. Utanför fönstret är det mörkt och man ser bara konturerna av det skotska höglandets fantastiska kullar och berg när vi svischar förbi. Ur högtalarna strömmar Biffy Clyros Bubbles och på frusna fötter har både Felicia och jag enorma gråa strumpor. Bilen, som är fullproppad med mat och alldeles för många burkar cider för bara fyra timmar, är världens minsta men människorna världens bästa så det gör ingenting.
Road tripen mellan Glasgow och Nairn i norr hade kunnat pågå några dygn utan att det hade gjort ett enda dugg. Och Skottland, du var lika bra som vanligt. Vi ses snart igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar