Malin

Förra sommaren umgicks vi nästan varje dag. Vi var arbetslösa och fattiga men drack vin, pratade och lyssnade på Tomas Ledin jämt och ständigt. Ibland på altaner, ibland vid sjöar runt brasor, ibland i stugor i skogen. Det var fint, jag var så himla glad och hade en energi jag inte känt sedan pantgömmetiden.

Ett år har gått sedan dess och trots att jag älskar Lund märker jag hur livet ändras när det nu åter är sommar och jag träffar dig igen. Plötsligt vill jag träffa folk jämt och ständigt, hitta på saker och vara uppe hela nätterna. Jag vill somna på golv och åka tåg hem i gårdagens kläder. Energin är alltså tillbaka, det är tack vare dig och en av alla anledningar till att du är så himla, himla bra.