Mikaela

"Ett magiskt tolvslag och ett riktigt Gott Nytt År önskar jag er alla", skriver Malin. Jag läste det och skrattade till, hånfullt. Bittert. Förra året skålade jag i champagne med en grupp sambos. Det hade diskuterats sambosaker (julskinka, dagisbarn och plastgranar) hela kvällen. Jag hade inte lyssnat - jag tänkte på det där samtalet jag skulle få. Det där speciella samtalet från den där speciella killen. Det där speciella samtalet fick jag aldrig. Året innan dess spenderade jag i en skinnsoffa i en källare, tillsammans med ett gäng berusade bönder.

Igår vaknade jag 06.30 i en fjällstuga i Åre. Jag klev på ett tåg med riktning Göteborg. Tåget kommer bli fullt och då får ståplats, sa tågvärdinnan. Resan skulle ta 12 timmar. Ännu en underbar nyårsafton väntar, tänkte jag. När jag sedan kom hem och fick spendera 12-slaget med min bästa vän och pojkvän sittandes på en mur, på ett utkiksberg, blev jag förvånad. En nyårsafton utan höga förväntningar som krossas, billiga lösögonfransar, fylla, gråt och slagsmål är faktiskt en möjlighet. Jag lovar.