Malin

Om bara lite drygt ett dygn är det här; årets mest magiska klockslag. Klockslaget som låter en glömma allt som varit tidigare, som räcker en ett oskrivet blad och som viskar att det inte finns någonting i hela världen som inte är möjligt.

Men innan det gamla rings ut och det nya rings in, vad skrevs egentligen på det där bladet jag räcktes för ett år sedan? Tog jag tillvara på det?

För mig var 2009 året då jag förälskade mig i William Fitzsimmons musik, då Felicia och jag flyttade in i samma hus samt året då jag förlorade en av mina bästa vänner. Det var också året då Glasgow blev som ett andra hem, då pappa fick en hjärtinfarkt men klarade sig samt året då jag kom underfund med att de bästa somrarna spenderas arbetslös och meningslös med Louise. Och i Lysekil inte att förglömma. Att jag efter 5 år och 8 månader kom över första kärleken, drack öl på Dublins regniga gator samt upptäckte att fler än en människa kan få en att aldrig vilja gå är också saker som skrevs ner på det där bladet med 2009 som överskrift.

Dessutom...

.... arbetade jag som au pair åt de här små busfröna under april, maj och juni. Ett MVG i Tyska 4 krävdes för att komma in på psykologprogrammet och då min tyskalärare i slutet av mars klappade mig på axeln och sa att om jag kämpade riktigt ordentligt kanske jag kunde nå upp till kriterierna för G var det dags att göra något drastiskt. Kvällscykling och tyska landsbygden förändrade hela min inställning till livet, hur klichéigt det än kan låta, vilket ledde till att ett bibelcitat om sanning tatuerades in över revbenen och 94,6% på nationella provet i tyska...

... gjorde att jag kom in på drömutbildningen i drömstaden Lund. Jag har numera ett eget hem där jag bryr mig om vilken färg handdukarna har, en ny stad jag inte vet hur jag har klarat mig utan tidigare, en klass full med människor jag inte har ord för att beskriva hur mycket jag beundrar samt vänner jag vet att jag kommer vilja ha kvar hela livet.

Ett magiskt tolvslag och ett riktigt Gott Nytt År önskar jag er alla.