När jag, den första Juli satte min fot på Säve flygplats som en av de brunaste resenärerna ingick jag och min hud i ett avtal. Jag lovade att aldrig mer smeta in ansiktet i tre lager brunkräm och fem lager puder. Om min hud i sin tur kunde hålla sig lika underbar som den var just då.
Vår överrenskommelse höll sig i cirka en månad sedan var mitt ansikte fyllt med röda små prickar, i och med sveket började jag smörja in ansiktet med diverse täck-prudukter. En hud-läkare konstaterade att min hud hade sagt ifrån i samband med kilmatförändringen, jag fick krämer och tillslut huden under kontroll...
Men, idag är jag där igen, jag kommer på mig själv med att använda både brunkräm och puder på morgonen, något jag svor över att jag A L D R I G skulle göra till vardags igen. Idag var det dags att köpa nytt puder, med tanke på min ekonomi bestämmde jag mig för att fortsätta med lager på lager sminkningen, köpa någon billig skitprodukt och med det bryta pakten med min hud. Fast när jag stod i affären ångrade jag mig....
Jag skall ge oss en chans till, jag och min hud Måste komma överrens, det gick ju så bra för sex månader sedan. Jag tog mitt mineral puder, lättade (kanske lite för mycket) på plånboken och tänkte tillbaka på mitt under till hud som jag en gång hade. Detta är sista chansen, om inte min hud håller sin del utav avtalet måste jag helt enekelt ta till andra metoder.
Atlernativ ett: Tillbaka till det mycket osmickrande och brutala brunkärm-puder sminkningen, eller;
Alternativ två: Skaffa mig utbildning och jobb i ett varmt land där jag och min hud kan leva i total harmoni....
Vi får se hur det blir...
Folk, passa på; ett kort på mig utan smink.
(p.s ser ni den gula skylten i bakgrunden?
det finns en mycket rolig historia till varför
vi hade den i vår lägenhet d.s)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar