Louise refererade i ett inlägg för några dagar sedan till Mikaelas hus som sitt hem. Det gör jag också, utan tvekan. Louise tyckte dock det var skrämmande då det betyder att vi pluggar så otroligt mycket. Och visst, det kan jag hålla med om men framförallt tycker jag det är sjukt mysigt.
Vi tre pluggar tillsammans ofta, nästan för ofta som sagt. Det har vi gjort sedan gymnasiet och hur tråkigt det än är att traggla världens alla revolutioner eller matens väg genom kroppen är jag så otroligt glad att få göra det på just det här sättet, med just dem. Och att vi har våra rutiner.
Jag älskar att vi har våra speciella platser i Mikaelas enorma säng, att Louise hotar med att gå hem om hon inte får äta något samt att vi hela tiden svävar in på massa annat. Kan ödet och slumpen finnas samtidigt? Vad menade han med stort h med sms:et han skrev, egentligen? Ska vi börja plantera träd för naturens skull? Eller kanske skriva en bok? You name it, vi har diskuterat det.
När jag ser tillbaka på den här hösten längre fram är jag övertygad om att jag inte kommer minnas ett dugg om rullstensåsar, atomer eller Gustav Vasa. Istället kommer jag minnas alla roliga diskussioner, all onyttig hämtmat och alla skratt. En bra höst med världens goaste tjejer helt enkelt.
Louise blev "upplyst" idag. Ordvits. You had to be there.
Louise och Mikaela på väg till centrum och mat.
Jag och plugg-mat i Mickans säng.
Jag gillar att jag och Louise liksom behåller ett hål för dig imellan oss. Och liksom kände oss lite osäkra när du gick sådär långt bak. Vi är som en kull hundvalpar skulle jag vilja säga. Härregud vad jag jämför oss med hundar, föresten!
SvaraRaderaHaha, ja det ser lite så ut faktiskt. Vad skumt. Typiskt oss. Och när har du annars jämfört oss med hundar?
SvaraRaderaHm.. jag jämförde mänskligheten med hundar samma sak. Du vet detdär med hinduerna, döden, och hundarna. Minns du?
SvaraRadera