Malin

Fjordarna är knappt fina längre och höjdskillnaderna får mig inte längre att dra efter andan. Miljöombytet och isolationen har varit viktiga men de förlorade sin charm för ungefär en vecka sedan nu. Och trots veckorna som gått har jag fortfarande inte riktigt vant mig vid att inte vara hemma. Varför kan jag till exempel inte bada badkar i ett mörkt rum fullt av levande ljus när helst jag vill? Och varför kan jag inte ringa upp en vän och fråga om hon är lika sugen på bubbligt vitt vin som jag är precis när jag har lust med det? Och varför ligger det inte någon bredvid mig i sängen när jag vaknar på morgonen? Har han gått upp redan?

Det har varit fint Hagavik men jag känner mig färdig här nu. Jag vill åka hem.