Efter mina sjukhusinlägg här på glapp har jag fått några vad-är-det-som-händer-mail. Och det slog mig att jag varit så upptagen av alla nålar jag haft i mig att jag glömt att berätta vad det är som har hänt.
Så här var det.
Oktober 2011.
"Hej vårdcentralen. Jag är helt och hållet med här i nuel men jag kommer inte ihåg vad jag gjorde för tio minuter sedan och jag kan inte se tio minuter framåt, jag har till och med svårt med talet för jag kan inte se hur en mening ska sluta när jag påbörjar den."
Sedan drog det igång.
* 28 poäng på ett minnestest de flesta demenspatienter vid diagnostisering får 30 på
* Ojobbiga undersökningar och testningar x5
* Jobbiga undersökningar med lugnande och smärtstillande genom nål x2
* Blodprov x8 (varav två när jag var sövd, men ändå)
* MR-röntgen av hjärna med plaströr i armen
* CT-röntgen av ansikte/skalle x2
* Operera bort cysta ur bihålorna. Narkos genom nål, smärtstillande genom nål, dropp genom nål, antibiotika genom nål x3. Och ett ben mellan näshåla och bihåla fattigare.
Man hittade alltså en cysta. En cysta som eventuellt påverkat min andning nattetid och därmed mitt minne. Den är skickad på analys och är den lika ofarlig som min läkare är övertygad om innebär det att jag endast har två återbesök senare i år att gå på. Sammanfattningsvis kan man säga att min sprutfobi och jag har haft fyra helvetesmånader men att det nu äntligen är ÖVER.
Ps. Sjuksköterskor och läkare. "Åh, vilka fina kärl" räknas inte som en komplimang. Bara så att ni vet.
<3 <3 <3 <3 STACKARS!!! <3 <3 <3 Hade jag kunnat hade jag varit där hela tiden och hållt din hand!
SvaraRaderaDet har jag vetat precis hela processen. Och det har varit himla fint! <3
SvaraRaderaAw, stackars. Operation är ju hemskt. Var du där helt själv? :( Jag hade också kunnat vara handhållare! Skönt för dig att det är över nu iaf :)
SvaraRaderaÅh, tack! Nej, Greta och Sofia kom och hälsade på. Mamma erbjöd sig att åka ner också men jag tackade nej. Det ångrade jag dock bittert när jag kände mig som ynkligast. :)
SvaraRaderaJa hoppas det blir bättre nu! Men du ska veta malin, att vi sjuksköterskor blir oerhört glada över patienter med fina kärl, vi hatar att pricka fel lika mycket som ni ogillar att behöva bli stuckna flera gånger :)
SvaraRaderaJa, jag veeet. Ni blir dock inte lika glada när Emla suttit på de där kärlen som tidigare såg så fina ut så att de dragit ihop sig ändå. :) Men då får ni sticka hur fel ni vill, jag känner ändå ingenting. Ps. När jag vaknade upp från operationen, fortfarande narkospåverkad, hade jag ett hyllningstal till sjuksköterskor. Du hade älskat det. :)
SvaraRaderaJa, det kan jag förstå :) mammor är rätt goa att ha ibland ändå! Men du fixade det ju galant. Och ja, jag brukar också få höra att jag har fina kärl. En väldigt konstig komplimang att få! :)
SvaraRaderaHejsan, har samma problem som du med en sycta, har försökt att kommentera tidigare men det strular här. Jag undrar om du vill och orkar hjälpa mig med några frågor? Mvh Nina
SvaraRadera