Jag hade fel, jag hade missförstått. Förstås. Ett enda telefonsamtal gjorde mig så upplyft och inspirerad att jag gick på nattpromenad till Lunds allra finaste delar och lyssnade på de tre favoritlåtarna från "Svart, vitt och allt däremellan"-albumet om och om igen. Bara för att jag verkligen inte kunde låta bli. Pirr-i-magen-glädje ni vet. Jag är så glad att jag har dig i mitt liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mig?! :D
SvaraRaderaJa, så här reagerar jag alltid när du ringer mig. Förstås. Har jag glömt att nämna det?
SvaraRadera