Malin

Jag vet inte hur många helger varje termin som jag spenderar i Göteborg. Fyra kanske. Eller fem. En sak är dock säker. När bussen rullar förbi Liseberg eller tåget stannat på centralstationen och öppnat sina dörrar så är det bara en låt som gäller. Det luktar på ett alldeles speciellt sätt i Göteborg och en magisk känsla infinner sig varenda gång jag vandrar genom centralen med Maia Hirasawa i öronen. Ser bänkar jag suttit på hundra gånger och undrar hur livet hade sett ut om jag stannat kvar där. Vad hade jag gjort? Hur hade min lägenhet sett ut? Vem hade jag lärt känna?

En annan sak är också säker. När jag går av på Lunds centralstation efter en helg någon annanstans, ser de vackra byggnaderna som omger Clemenstorget och hör det där välbekanta ljudet av resväskans hjul mot kullerstenar kommer precis samma överväldigande och magiska känsla smygandes. Här vet jag vad jag gör. Hur min lägenhet ser ut. Vem jag lärt känna. Jag sätter på Hello Saferide och är så himla glad över att vara hemma igen.