Under sittningen med temat "min värsta fobi" förra året klädde jag ut mig till sjuksköterska. Mest för att det är så svårt att klä ut sig till "nål som förs in i antingen armvecket eller ovansidan av handen". Fy fan rent ut sagt. Jag kan inte ens skriva det utan att bli illamående.
En gång följde jag med ett ex när han lämnade blod. Jag satt där några meter ifrån och var helt övertygad om att jag behövde de där kakorna och den där saften mer än alla blodlämnare gjorde tillsammans. När han var färdig och rullade ner sin skjortärm färgades den genast röd och jag kommer aldrig någonsin glömma den stunden. Blodet hade läckt igenom både plåstret (eller vad man nu får) och skjortan. Jag VET att jag förstorar det så här i efterhand men jag ser framför mig hur den där fläcken sträckte sig från strax nedanför hans axel till strax ovanför hans handled. Sjuksköterskan sa oj oj och skrattade till. Exet sa oj oj och skrattade till. Jag trodde att jag skulle svimma.
Imorgon är det min tur. Första nålen i armvecket på sex år. 18 rutor på det-här-ska-testas-pappret är ikryssade. ARTON. Sofia följer med och håller mig i handen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar