Något av det bästa med att plugga till psykolog är att vi måste gå 50 timmar i terapi själva. Det ska hjälpa oss i vår personutveckling, göra oss bättre på att växla mellan våra egna och andras perspektiv samt låta oss få känna på hur det egentligen är att sitta i den där stolen. Den där andra. Den som vi inte kommer sitta i när vi är legitimerade.
Jag skriver "något av det bästa" men jag har skjutit upp det så länge jag bara har kunnat. Jag tror att jag är sist ut i klassen. Och jag kan inte motivera det men jag känner verkligen hur det tar emot. Det är så många som gråter när de är där (ja, den här konstiga utbildningen gör oss tajta som syskon och vi frågar varandra sånt) och det verkar stå så mycket i vägen för de där insikterna.
30 av de 50 timmarna måste dock vara färdiga innan vi får egna klienter termin sju och det är alltså hög tid att sätta igång. Klockan 15.00 i eftermiddag är det därför dags. Jag börjar med psykodynamisk och håller tummarna för att hon har divan och pipa. Eller åtminstone cigarr, som Freud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar