Ser ni hur öde det här? För andra gången på tre dagar får jag sitta och kika ut genom det lilla fönstret, spanandes efter bussen som aldrig kommer.
I söndags ville jag få luft, jag gick en lång promenad och tappade bort mig. Jag kom hit.
Idag läste jag på bussen och missade att gå av. Jag hamnade här.
Är det ödet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar