I Lund tittar man inte på lägenheten först och skriver under kontraktet sedan. Tvärtom. I 48 dagar har jag därför suttit och drömskt tittat på en planlösning men inte förrän idag fick jag se den på riktigt. Min lägenhet. 50 kvadrat som bara är mina. På fel sida järnvägen och i det enda område jag lovat mig själv att aldrig flytta till men just nu känns det för magiskt för att det ska spela roll.
Jag sprang mellan kök, vardagsrum, badrum, hall och sovrum. Mest för att jag kunde.
Sentimentaliteten är dock lika närvarande som alltid. När jag kom upp imorse hittade jag Sven och Mikael i vardagsrummet. Båda i gårdagens kläder, båda utslagna på varsin soffa. Hjärtat nästan värkte och jag var tvungen att väcka Sven som låg kvar när jag kom tillbaka från morgonens möte bara för att få en jag-kommer-sakna-dig-pratstund.
Men beslutet är genomtänkt och som jag skrev till Sofia förut; "MIN WALK IN CLOSET ÄR STÖRRE ÄN MITT NUVARANDE BADRUM." Nuff said.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar