Mikaela

Stan luktar pappersbruk och det knarrar under fötterna. Fast jag går helst inte ut, inte när det snöar och är kallare än tio minusgrader mest hela tiden. Stan är snötäckt, ishal och rök när man andas-kall.

Jag sitter i mitt fönster och tittar ut på huttrande, halkande, iskalla människor. Jag har tänt ett ljus, tröstäter mörk choklad och läser om politisk kommunikation.

Sundsvall är vackert, fint och härligt. Ett litet snöparadis. Men jag är ingen snömänniska och jag är inte någon småstadsmänniska heller.

Nu är det inte många månader kvar.