Det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna
och den uppgivna röst som jag nyttjat så illa, fick du att försvinna.
Kom änglar kom älvor det börjar bli kallt, graderna sjunker så fort överallt
och det hjärta som blev ditt på nått vis, det fryser nu sakta till is.
Men den vackraste stunden i livet var den när du kom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar