torsdag 17 december 2009

Malin

"Du får inte andas på min panna,
och inte få mig falla mer.
Om du inte sen kan stå för,
all den oreda du ger."

Varje litet ord i "du får inte"-låten beskriver kvällens känsla sådär läskigt exakt. Efter sista-ölen-före-jul-kväll med klassen på Wermlands vandrades det dock hem genom ett iskallt, snöigt Lund som var så vackert att jag för en stund glömde allt annat.


Men. Snö och vackerhet till trots.
"Du får inte säga att du hoppas om du inte tror du vet."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar