Therese

Jag har upptäckt en fiffig uppfinning på min hållplats. En skänk från ovan! En julklapp ifrån västtrafik eller kanske Göteborgs stad. Det var egentligen i måndags jag upptäckte den, då jag inte fått tummen ur att ta kort så kliar mina fingrar om att få skriva om den.

05:57 anländer jag till Fjällgatans hållplats. Jag tar som sed alltid en Metro, skummar igenom första sidan, viker ihop den under armen då det är för mörkt för att läsa. Jag vek upp mina sömniga ögon och såg något mycket märkligt, en bänk med en metall-aluminium-sits. Jag tänker att de måste vara helt dumma i huvudet som sätter upp något sådant, då det är vinter lär man få frostskador i de bakre regionerna. Jag smyger långsamt och nyfiket fram till det okända föremålet och stryker min han på bänken. Varmt. Pling! Aha, jag slog mig ned. Kände hur värmen smekte min stjärt och ja, jag njöt. Jag såg spårvagnen tåga in från fjärran. Jag kände att jag ville stanna på den där bänken hela dagen. Sitta där med sittvärmare i baken hela dagen och titta på folk som kommer och gå, tills solen går ned och upp igen.

Numera längtar jag till varje morgon, till den varma bänken. Jag inbillar mig att vår station är först med den, har ni sätt sådana någon annanstans?