Malin

Sakerna man måste stå ut med när man träffar en norrlänning är många. Jag har till exempel börjat säga Ääärreee (läs: Är det) med sådant eftertryck att jag skrämmer mig själv. Dessutom misstänker jag att jag förväntas kunna fälla träd med ögonbindel och båda händerna bakbundna, snusa och se snygg ut samtidigt samt veta hur man tar sig ur en lavin. Ni vet sånt som är omöjligt för de allra flesta av oss som bor söderut.

För några kvällar sedan blev det värre och läskigare på alla sätt. Jag ställdes inför den yttersta utmaningen; torkat renkött. Ni vet sådant man blev bjuden på i tredje klass av Samer skolan bjudit in. Och som man åt för att man var rädd för allt som hade med Samerna att göra men förträngde smaken då hela upplevelsen var så traumatisk?!

Men jag hatar hur det gick. Jag tycker om vårt south-north-krig i bästa kriminella-amerikanska-gäng-anda så jag gick nästan sönder när jag upptäckte att jag älskade det. Ännu mer hatar jag att jag på grund av pengabrist funderar på att göra en "Into The Wild" bara för att skaffa mer då jag inte tror att jag kan leva utan det. Alltså GÅ till Kiruna och fälla en stackars ren med ett handgjort spjut. Men säg det inte till någon. Han får inte vinna. What to do?

Beroende var ordet.