Louise

Jag älskar filmkvällar, och de senaste två månaderna har jag gjort det lite till min grej att, en gång i veckan, ha filmkväll med gamla vänner. Något som jag också har gjort lite till min grej är att glömma saker hemma hos mina vänner. Det började hos Alex, där jag glömde en (läs: min systers) halsduk. Under min sjöviks (ja, sjövik!) film-tid lyckades jag med konsten att få med mig alla saker hem, inget glömt där (väldigt bra då sjövik kanske inte är ett ställe jag skulle vilja besöka igen). Efter sjövik var det 5 filmkvällar i Floda, ni har väl alla läst om tröj-historien, så ingen mening med att ta upp det igen. Igår var jag på filmkväll igen; Tollered.

För 10 minuter sedan kom jag på det; Min halsduk!!!! Jag går igenom hela prosiduren; skriket: Aaaaaaaaaaah!!!, följt av förvirring; "Eller tog jag med den, Ja? Nej? Hade jag verkligen en halsduk?" Genomsökning utav; rummet, huset, under sängen, i sängen. Och sist; konstaterande; HELVETE!

Denna gången skall jag inte skicka ett sms, inte heller skall jag ringa. Nej, jag ska hoppas, hppas på att J. läser bloggen. Så J., Om du läser:

Glömmde jag min halsduk? Isåfall hör av dig, skicka iväg ett sms, ring eller skriv här på bloggen.

Jag kan inte förklara varför jag glömmer hela tiden, det är inte för att jag vet att vi då kan ses igen, det är ju mina vänner jag glömmer det hos, jag skyller på total kronisk förvirring!