Ibland, eller ganska ofta faktiskt, säger jag saker som enligt min mening är självklara skämt men som till min förfäran uppfattas som helt seriösa utifrån.
Jag kan inte ens räkna alla de gånger jag sagt superkorkade saker och antagit att personen jag pratat med förstått att jag inte menat allvar, och personen i fråga inte alls förstått...
En gång då även Louise uppfattades som seriös i en oerhört oseriös stud, var i skolan. Vi drog inga Bellmanhistorier, och vi gapskrattade inte rakt ut, men vi var ändå båda överens om att vad vi sysselsatte oss med var att skoja. Senare kom en klasskompis fram, mycket oroad, och frågade om vi fortfarande var ovänner efter det förfärliga bråket vi haft tidigare.
En gång då även Louise uppfattades som seriös i en oerhört oseriös stud, var i skolan. Vi drog inga Bellmanhistorier, och vi gapskrattade inte rakt ut, men vi var ändå båda överens om att vad vi sysselsatte oss med var att skoja. Senare kom en klasskompis fram, mycket oroad, och frågade om vi fortfarande var ovänner efter det förfärliga bråket vi haft tidigare.
Jag känner mig missförstådd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar