Malin

Tidigare idag skrev och undrade jag vad dagen skulle bjuda på och bilderna nedan visar rubbet. Det var jag och Louise, två datorer och en himla massa plugg. Konflikten i Georgien, vitaminer, abort på Irland, yttrandeflihet, Afghanistan-konflikten, 1900-talets Europa, pq-formeln. Detta i en salig blandning under 12 timmar. TOLV. Tre dagar kvar, jag räknar minuter.

Malin

Gårdagen bestod mest av att min naturkunskapslärare spenderade två timmar berättandes historier han berättat för oss förut. Mikaela och Louise gjorde klokt i att skolka, jag mitt pucko gick dit. Jag undrar vad dagen kommer bjuda på idag?!

Gah. Varför kan jag inte bara få åka tillbaka till Melbourne och dricka enorma drinkar mest hela tiden?! På natten, i värmen, på Southbank.

Therese

Väckarklockan ringer 05:00, sängen är som allra bäst vid denna tidpunkt, det är då man aldrig vill gå upp. Jag motiverar för mig själv varför jag borde ligga kvar i min fleecetröja, med mina mysbyxor, under mina två duntäcken. Djävulen i mig vill att jag ska ringa till jobbet och sjukanmäla mig, min lilla ängel är dock lite starkare, den vinner kampen och jag kliver upp.

Det är kallt, känns som en nordvind drar igenom min lilla etta. Jag ställer mig i duschen, vrider på ordentligt med varmvatten, kroppen blir alldeles röd av värmen. Jag rotar igenom garderoben efter något att ha på mig, hittar en gammal trasa, jag kammar igenom det toviga håret, sminkar mig. Går ut i köket, öppnar kylen, det har börjat stinka ordentligt med räka där nu, kanske dags att vandra ut med påsen till soprummet? Tanken slår mig, kanske kan man trycka i sig ett gäng gamla räkor, då lär jag inte vara så kaxig efteråt. Jag plockar ihop en frukost och lägger ner den tillsammans med min matlåda i en gammal hemköpspåse. 4 min kvar tills spårvagnen går. Drar på mig kängorna och tar på mig jackan, rycker åt mig väskan och allt jag behöver. Tar hissen ner och rätar ut kläderna. Kliver ur hissen och går ut ur porten. Det är då jag upptäcker väderleken. Det regnar, det blåser och mitt paraply är kvar i lägenheten. 1,5 min tills spårvagnen går, det finns inget val. Jag tar löpet mot vagnen och jag ser inte okej ut nu.

Satans skit! Min djävul skall bli min mentor.
Godmorgon.

Therese

När jag fortfarande bodde hemma pågick en ständig kamp med mina systrar, vi bråkade konstant. Givetvis älskade jag dom mer än något annat men just då, för lite mer än ett år sedan, kunde man ofta glömma det älskvärda. Ett år senare är läget ett annat. Vi kommer överens igen, Sandra och Linda har dock fortsatt kampen på en ny nivå, på egen hand. Jag står tacksamt utanför.

Som ung stod jag för klumpighet, slarvern, den lite fulare, den lite mulligare i familjen. Sandra och Linda stod för det vackra, graciösa, ordningsamma osv, osv.

Farmor om sina barnbarn:
”Sandra och Linda, med sina kastanjebruna ögon och guldbruna hår...”
Jag: ”Jag då, farmor”
Farmor: ”Ja... du... har ju gråa ögon och råttfärgat hår!”

Jag är inte bitter, jag tycker det är roligt, jag skrattar åt farmors kommentar. Sanningen är att dom är vackra, otroligt vackra. Önskade att dom kunde förstå det. Hur duktiga dom är som kämpar så mycket i skolan, som får så bra betyg, som är så snälla, omtänksamma och allt.

Jag vill med detta tala om hur mycket jag älskar dom och hur mycket dom betyder. Hade aldrig överlevt utan dem.

Therese

Louise

Idag lyckades jag nog gå på historens mest onödiga Engelska B lektion. Min lärare verkar ha en slags kärlek till youtube därför får vi nästan alla lektioner titta på youtube kilpp, idag fick vi se tre tal ("Ett i MVG karraktär, ett i VG och ett i G").
Lektionen var så onödig att jag kände at det var OK att skippa Naturkunskapen idag, jag är värd det!
Imorgon ska jag träffa en gammal klasskompis från högstadiet, E. Det känns så skummt föratt för många år sedan sprang vi runt och spanade på killar och var allmänt irriterande för människor i vår omgivning.
Sedan vi sågs sisst har E skaffat barn och gift sig. Vad har jag gjort? Eh, varit allmänt oseriös i London, Dublin och Spanien (?!). Snacka om olika liv...

Oh Well, nu blir det plugg/Tvtittande...

Malin

Dagens roligaste är att Mikaela aldrig sett Gossip Girl och frågade, efter att ha sett mitt förra inlägg, varför jag gått och kärat ner mig i en liten skolflicka.

Louise

Love is in the air, och jag har bildbevis! Johan och miss M (känns inte riktigt som vi kan röja hennes idientitet än) har varit här. Här, i mitt hem!
Jag var tvungen att smyga fram kameran och ta ett kort när de satt i soffan och tittade på film.

Håll ögonen öppna snart kanske vi berättar vem Miss M. egentligen är.

Några gissningar?


Johan och Miss M.

Malin

Ord är överflödiga.

Mikaela

Idag har jag suttit hela dagen med spanskaläxor. Jag ska läsa upp Spanska steg 4 och måste skicka in lite olika texter på tisdag. Hela dagen har jag suttit och gjort spanskaövningar, och haft ont i hjärtat. Ja, ont.

Jag tänker på tiden jag bodde i Nerja och längtar tillbaka. Mycket. Jag saknar restaurangen jag jobbade på, lägenheten jag bodde i, tapasbaren jag åt på, plazat jag drack öl vid, vännerna jag umgicks med. Ja, jag saknar allt. Jag saknar det så mycket så jag mår dåligt.

Snälla gör så jag kan spola tillbaka tiden. Nu.
Ingenting blir någonsin lika bra som då.


Ida, jag, och Marta på jobbet.

Servitris på en Mexikansk restaurang. Mycket tequila!

Jag och min ida

Slava och jag på restaurang

Jag och min amigo Javi. Det är han och jag forever!

Malin

Jag struntar i dagens isolering. Dagen känns precis som igår och dagen innan. Jag överdrev nog lite igår.

Jag skriver i alla fall för att jag nyss såg reklam om Linda Rosings hitta-mig-en-man-program. Jag får ont när jag ser henne. På riktigt. Sådär fysiskt ont och jag kan knappt titta på henne utan att grimagera av smärta. Hennes överläpp är större än resten av hennes ansikte och det spelar ingen roll att hon tydligen är världens trevligaste; jag vill inte att Louise ska se ut så.

För er som inte vet det ska Louise injicera sina läppar om jag piercar läppen. Och jag ska pierca läppen om jag inte kommer in på psykologprogrammet i vår. Och jag saknar två månaders arbetslivserfarenhet så jag kommer inte komma in. Det kommer alltså hända och jag uppmanar dig Louise, tänk om. Annars sparkar vi ut dig från glapp.

Jag vet att detta är en skämtbild Louise men det är såhär du kommer sluta.

Louise om tre år till vänster? Och Louise i januari till höger?

Louise

Hjälp, klockan är halv 4 och jag har inte ens börjat med mitt plugg!

Igår var jag och tittade på innebandymatch. Patra, min barndomsvän, berättade att det var Lerums derby, då MÅSTE man dit och titta. Floda, mitt gamla lag spelade mot Pantern, 7-3 till Floda tror jag det slutade. Visst blev jag sugen på att börja spela igen men med tanke på hur duktiga tjejerna i laget har blivit tror jag att jag passar bäst som publik, och det är faktiskt roligt det med.

Nej, nu väntar mina pluggplaner och mamma har bakat bullar, mums. Plugget blir så mycket enklare med några bullar och ett glas mjölk bredvid sig....

Jag fick bara ta av de brända bullarna.

Mmmmmmm...

Mikaela

Jag är klantig. Det är min natur. Det är så jag är född.

Inte slarvig, så som Malin tror. Jag går inte ut med stora hål i tightsen utan att märka det. Nej, inte slarvig - klantig. Klumpig. Jag ramlar, spiller, fumlar, snubblar. Ja, jag brukar faktiskt råka slå folk ibland. Skada dem. Så klantig är jag.

Den här helgen har jag gjort en tabbe som stör mig något enormt. Det är inte första gången, och säkert inte sista. Men oj så irriterande. Jag har brännt mig på kinden med plattången. Sist jag gjorde det brände jag pannan, nu har jag ett stort ärr över ena kinden. Jag ser ut som en pirat. Och jag har inte fått höra det bara en gång. Alla som ser mig skrattar.

Imorgon vill jag vara fin. Jättefin. Jag vill inte berätta varför, men jag kan säga att det är viktigt att jag är det. Jag vill vara underbar och strålande och supersnygg. Inte scarface!

Malin

16 november idag. Jäkla skitdag.

Jag funderar på att sova bort den. 23 timmar och 15 minuter kvar, det kan gå. Lämna mitt rum imorgon tänker jag i alla fall inte göra. Jag tänker sitta där med armarna i kors och minnas, bli glad, bli ledsen, bli arg, bli sorgsen, bli rädd. Precis som förr i tiden. Och vänner; ring inte, skriv inte, kom inte hit. Jag har rätt till en sådan dag om året. Bara en. Faktriskt.

Malin

Igår, innan filmkvällen, åkte Louise och jag för att hämta min syster på Landvetters flygplats där hon jobbar. På vägen dit blev vi spontana. Vi bestämde att vi skulle bryta oss igenom något flygplats-galler, smyga på ett plan utan att veta vart det gick och sedan börja ett nytt liv vart det där planet än tog oss. Det skulle bli så bra och vi längtade så.

Sen kom de på oss och då fick vi springa jättefort därifrån.

Louise

De senaste två fredagarna har jag åkt hem till Mikaela för att titta på film. Resorna dit och hem med tåget har de senaste fredagarna gått i talets tecken. För en vecka sedan satte sig en trevlig pojke (Kanske något för Mikaela?!) bredvid mig, och helt oväntat började prata. Så Mysigt med människor som gör det, det blev en trevlig tågresa till Lerum.

På vägen hem den gången spenderade jag 25 minuter med att lyssna på ett fyllo som beklagade sig över sin "helt jävla störda"-flickvän, till mig. Mindre mysigt

Idag på resan dit inledde en okänd tjej ett samtal med mig med frasen "så, vad skall du göra i helgen" Fortfarande väldigt trevligt, men udda öppningsreplik.

När jag kom hem till Mikaela efter det, sa jag att människorna jag träffar på tågen blir bara skummare och skummare, undrar vem jag kommer att träffa på resan hem... då anade jag inte...

När jag står och väntar på tåget klockan 03.00 ser jag en kille gå förbi, fan vad jag känner igen honom tänker jag. Han ställer sig bredvid mig och jag försöker för allt i världen plasera honom, men utan framgång.
Efter ett tag går han fram till mig "Ursäkta men jag tror att jag känner igen dig."
Vi börjar snacka, försöker komma på några gemensamma vänner, men han känner ingen i Lerum och jag känner ingen i Kungsbacka.
Men när vi sitter ner slår det mig:

- Alltså har du bott i Barcelona?" frågar jag...
- Jaaa
- och jobbat på transcom?!
- DET ÄR DÄR IFRÅN, utbrister han.

Och det är det, vi jobbade mittemot varandra på vårt jobb i Barcelona, på Transcom där jag jobbade i tre veckor innan jag bytte bana till bartender.
Tänk, sist vi såg satt vi på afterwork och drack öl i Barcelona. Nu sågs vi i Sverige vid kungsbackapendeln. Liten värld!

Det visar sig senare att han bor typ 50 meter från där jag bor, jag kör hem honom. Telefonnummer utbyts och det kommer definitivt bli en partykväll i gammal Barcelona-anda!




The good old days...

Malin

Kvällen var Louise, Mikaela, Staffan, jag, en soffa och två filmer. Det var bra.

Men den slutade precis som vanligt. Dumma seg-höst.

Och titta här vilka instruktioner Mikaela får av sin mamma. Visste jag inte att de har hund hade jag skrattat fortfarande.

Malin

Idag har jag försökt ringa Louise men inte fått tag på henne och använder åter igen bloggen för att meddela något. Men jag kanske ska förklara först.

Louise, jag och en jättesnäll tjej ska opponera på varandras arbeten i Svenska C och de senaste dagarna har vi pratat om att vi båda verkligen, verkligen vill opponera på varandras arbeten. För den som får opponera på den andres får chansen att sätta dit sin vän, slipper sätta dit den jättesnälla tjejen och blir opponerad på av den jättesnälla tjejen. Det kommer alltså gå i en cirkel.

Den andra blir ditsatt av sin vän och tvingas opponera på den jättesnälla tjejen, inte att föredra.

Jag fick nyss ett mail från vår svenskalärare som sa att jag ska opponera på Louise, som ska opponera på den jättesnälla tjejen, som ska opponera på mig. Whoop. Louise, det här kommer förstöra vår vänskap.

Så här glad var Louise innan hon fick veta att jag skulle opponera på hennes arbete.

Louise

Läste något fint i Metro förut:
"Livets mening är att växa till i visdom, sanning, kärlek och kunskap"





malin sitter i skolan och ser till att hennes visdom växer..

Louise

För en tid sedan hade jag en diskussion med en kille om hurvida "alla killar" är svin eller inte.

I min rosa-moln-värld som jag (tydligen) lever i tycker jag faktiskt inte att alla killar är svin. Killen å andra sidan stod upp för sin sak. "Alla killar, förutom de i förhållande är svin, på ett eller annat sätt."

Idag blev det klart, jag tror det stämmer! Jag skickar iväg ett sms för att berätta att han kanske har rätt, tillbaka får jag:

"Vad är det jag eller någon annan har gjort?"

Allt jag ville ha tillbaka var en tröstning, någon som sa att killar inte är svin, de är bara inte som oss tjejer...