Therese

Väckarklockan ringer 05:00, sängen är som allra bäst vid denna tidpunkt, det är då man aldrig vill gå upp. Jag motiverar för mig själv varför jag borde ligga kvar i min fleecetröja, med mina mysbyxor, under mina två duntäcken. Djävulen i mig vill att jag ska ringa till jobbet och sjukanmäla mig, min lilla ängel är dock lite starkare, den vinner kampen och jag kliver upp.

Det är kallt, känns som en nordvind drar igenom min lilla etta. Jag ställer mig i duschen, vrider på ordentligt med varmvatten, kroppen blir alldeles röd av värmen. Jag rotar igenom garderoben efter något att ha på mig, hittar en gammal trasa, jag kammar igenom det toviga håret, sminkar mig. Går ut i köket, öppnar kylen, det har börjat stinka ordentligt med räka där nu, kanske dags att vandra ut med påsen till soprummet? Tanken slår mig, kanske kan man trycka i sig ett gäng gamla räkor, då lär jag inte vara så kaxig efteråt. Jag plockar ihop en frukost och lägger ner den tillsammans med min matlåda i en gammal hemköpspåse. 4 min kvar tills spårvagnen går. Drar på mig kängorna och tar på mig jackan, rycker åt mig väskan och allt jag behöver. Tar hissen ner och rätar ut kläderna. Kliver ur hissen och går ut ur porten. Det är då jag upptäcker väderleken. Det regnar, det blåser och mitt paraply är kvar i lägenheten. 1,5 min tills spårvagnen går, det finns inget val. Jag tar löpet mot vagnen och jag ser inte okej ut nu.

Satans skit! Min djävul skall bli min mentor.
Godmorgon.