Louise

De senaste två fredagarna har jag åkt hem till Mikaela för att titta på film. Resorna dit och hem med tåget har de senaste fredagarna gått i talets tecken. För en vecka sedan satte sig en trevlig pojke (Kanske något för Mikaela?!) bredvid mig, och helt oväntat började prata. Så Mysigt med människor som gör det, det blev en trevlig tågresa till Lerum.

På vägen hem den gången spenderade jag 25 minuter med att lyssna på ett fyllo som beklagade sig över sin "helt jävla störda"-flickvän, till mig. Mindre mysigt

Idag på resan dit inledde en okänd tjej ett samtal med mig med frasen "så, vad skall du göra i helgen" Fortfarande väldigt trevligt, men udda öppningsreplik.

När jag kom hem till Mikaela efter det, sa jag att människorna jag träffar på tågen blir bara skummare och skummare, undrar vem jag kommer att träffa på resan hem... då anade jag inte...

När jag står och väntar på tåget klockan 03.00 ser jag en kille gå förbi, fan vad jag känner igen honom tänker jag. Han ställer sig bredvid mig och jag försöker för allt i världen plasera honom, men utan framgång.
Efter ett tag går han fram till mig "Ursäkta men jag tror att jag känner igen dig."
Vi börjar snacka, försöker komma på några gemensamma vänner, men han känner ingen i Lerum och jag känner ingen i Kungsbacka.
Men när vi sitter ner slår det mig:

- Alltså har du bott i Barcelona?" frågar jag...
- Jaaa
- och jobbat på transcom?!
- DET ÄR DÄR IFRÅN, utbrister han.

Och det är det, vi jobbade mittemot varandra på vårt jobb i Barcelona, på Transcom där jag jobbade i tre veckor innan jag bytte bana till bartender.
Tänk, sist vi såg satt vi på afterwork och drack öl i Barcelona. Nu sågs vi i Sverige vid kungsbackapendeln. Liten värld!

Det visar sig senare att han bor typ 50 meter från där jag bor, jag kör hem honom. Telefonnummer utbyts och det kommer definitivt bli en partykväll i gammal Barcelona-anda!




The good old days...