Mikaela

"Hur hamnade man här?
Bosse Walentin Fredrikson
Föddes i Rimni, med svensk farsa
Men vi flytta till Värnamo, ovanför Peppos Pizzeria
Där pappa och Peppo blev vänner, för alltid
"Måste ha vart en jäkligt god pizza" sa morsan
Stack till Stockholm och träffade Millan
Var beredd på en förändring, fick tre.
Vi satsade barnbidragen i färgbranschen och blev stenrika.
Större villa tänkte jag
Men trillingarna köpte någonting annat, Fotbollsproffset Andreas Andersson
Och vi hade kul ihop med Anders. Eller, ja, Millan i alla fall.
Med nytt kontrakt till Milan stack de till Italien
Och helt patetiskt försökte jag få henne tillbaks
Men hamnade i fel klack, och tur var väl det
För där var hon, Giovanna.
Lika vacker som för 30 år sedan."

Louise

Om mindre än 24 timmar har jag ett prov som kommer bestämma vilket betyg jag får i Naturkunskap, jag har också ett tal i engelska A och en skrivning i samma ämne. Jag sitter uppe, ska egentligen gå upp om ca fem timmar, göra mig redo för att åka till skolan.

Jag kommer misslyckas något så otroligt på mina prov, men jag känner ingen panik. Jag känner inte mig tvungen att sitta uppe tills jag har checkat och dubbel checkat att jag kan allt. Jag har gått i skolan i 12 år (12 ½ med komvux) och nu, för första gången känner jag såhär. Varför? Är det såhär BF:arna (sorry) känner innnan alla prov? Betyder detta att jag nu kan söka jobb på ICA och stanna där hela mitt liv? Jag har ju ingen specialtalang som jag skulle kunna försörja mig på. Jag är inte supersnygg, så mina chanser att göra en Lisa Persdotter och gifta mig rikt kommer inte gå. Vad kommer det bli av mitt liv?

Förövrigt har jag lite livsångest just nu... Varför bidrar inte jag med något till samhället? Jag är en utsugare, går på komvux, tar in studiemedlen, men ger inget. Tackvare/Pågrund utav (kan inte bestämma mig) mina utlandsjobb var det också över ett år sedan som jag gav skatt till vårt kära Sverige. En utsugare utav Samhället det är vad jag är! Nej, jag är i behov utav ett jobb.

Ett jobb var det beställt, eller kanske ännu bättre; kan någon fixa så Mikaela, Malin, Therese och jag kan göra en blondinbella (Dock på ett mycket mycket mycket coolare sätt) och få upp antal besökare på bloggen, så vi kan tjäna pengar på den...

Snälla hjälp oss, allt jag vill är ju att ge tillbaka till samhället som hjälpt mig så mycket, och kanske kunna göra varjedag till en shoppingdag, utan dåligtsamvete!

Thanks a mill, xoxo (jag tror tröttheten och därmed töntheten har smygit sig på)

Therese

Mikaela

I Fredags var mina föräldrar i Lund. Jag fick stanna hemma för att "hålla ordning". Med hålla ordning menas: köpa mat, gå ut med hunden, hämta lillebror från skolan, fixa mat åt honom, ge hunden medicin, ge hunden mat, köra lillebror till kompis, köra lillebror till disco, laga middag.. Ja, sådär fortsätter det i en evighet. När klockan slog sju och Therese o Staffan kom hit var jag helt slutkörd. Vi fixade mat, drack vin, och pratade hela kvällen. Det tog inte lång tid innan de fick mig på bättre humör!

Malin

Fredagskvällen började med idolkväll hos Sofia och slutade med te, pepparkakor och Family Guy på livsfarliga Hisingen. Gårdagen var knasig men bra, speciellt pepparkakorna. Jag lyckades dock göra en Louise och glömma kvar filmer. Oh ja Louise, att glömma kvar saker efter filmkvällar är härmed uppkallat efter dig. Känn dig stolt och kom genast med tips på hur jag ska få tillbaka mina saker. Det gick ju sådär sist.

Louise

Jäkla skit sms och väntan. Jag orkar inte, vägrar. Det har gjort vår befolkning lat och opersonlig, tråkig och missförstådd.

Våga Vägra Sms och Börja Ring!

Och varför i allvärlden finns det tal-sms, kan man inte lika gärna ringa?!

Kram på er och Godnatt!

Malin

För någon månad sedan berättade jag för mamma och syster om tradera. Båda verkade måttligt intresserade. Nu vaknar jag dock upp till detta i princip varje morgon:

Stackars brevbärare, jag har skapat två monster.

Therese

Jag tillbringade min gymnasietid på Schillerska Gymnasium. Där fanns en man i övre medelåldern som jag hade i en tillvalskurs. Han var mycket speciell denna man. Hela hans uppenbarelse var en flummig, ordbajsande, extremt stressad och exalterad person. Framförallt älskade han Vasaparken, hela kursen jag hade med honom handlade om parken.

Det var en gång under ett samtal med min lärare som jag till min fasa upptäckte en stor, stor snorkråka i hans näsborre. Denna kråka var ingen vanlig. Det var den största jag sett, den hade en ljusgul nyans, såg ut att ha en kletig, levrad konsistens och den tittade på mig. Jag sade ingenting. Efter ett tag insåg jag att det gått för lång tid för att säga något. Just som jag stod och funderade över mitt beslut drog han sin hand över näsan, fick med sig den gigantiska kråkan som följde med till kinden men satt liksom fortfarande kvar i näsan… En stor sträng av snor låg i hans ansikte, fortfarande teg jag. Han stod och hoppade så att hans gråa yviga hår svajade medan han gav mig respons om ett foto. Jag sade något men minns inte vad, jag minns inget av detta samtal. Allt vi diskuterade och allt som hände runtom är som en suddig dimma, förutom denna snorkråka. Just det minnet sitter etsat i mitt minne.

En annan elev dök upp bakom mig för att flika in något, hon liksom jag upptäckte vad som stod på i hans ansikte. Till skillnad ifrån mig sade hon till, han rafsade runt i ansiktet med ena handen för att få bort den, det blev en klar förbättring men kvar satt den…

Louise

Jag ska börja med en ny hobby, idag försökte jag få med mig Malin på det, men hon ville inte. Mikaela fick även hon erjudandet men hon skulle räkna matte. Det slutade att min syster fick följa med mig ut och ta kort idag. För foton skall nämligen bli min nya grej.

Både min syster och pappa är ganska duktigapå att ta kort så jag tänkte att möjligtvis finns det en liten chans att även jag kan knäppa, iallafall en bra bild. Då jag är lite mer teoretisk lagd än praktisk så såg mina chanser inte så bra ut.

Efter fotona blev det julbak, och här; dagen i bilder...



Av Linnea



Mitt första försök till ett seriöst kort, av mig

Min mage, full utav jugodis. Träning efter jul?

Therese

Dagens kontorsbild

Malin

SMHI har utfärdat en varning för blixthalka i hela södra Sverige. Detta var ingenting varken Frida eller jag tänkte på när vi imorse snörade på oss våra converse och glada i hågen traskade ut genom dörren. Tills Frida fem sekunder senare ligger platt på marken och jag står gapflabbande och slirar bredvid vill säga. Med en sådan början kan dagen inte bli annat än bra. God morgon.

Mikaela

Min babe, min fundling, min darling! Min världsbästa storpudel är sjuk och har nu fått tid för både sterilisering och hjärnröntgen i Januari. Vi måste fixa ett krya på dig-party!

Therese

Malin

Det är 03.00-djuphet på gång. Eller kanske inte men lite sådan hade nog behövts. Fast inte här, inte på bloggen. Men kanske på något tak någonstans, med lite gitarrarmusik och en öl. Vi får se. Det var tisdags-öl med Ida och vänner ikväll föresten. Det var bra, vi skrattade åt indiska gudar och jag vill träffa henne mycket oftare än jag gör.

Föresten är Melissa Horn bra. Och hon har så rätt. Lyssna på "Sen en tid tillbaka" och "Långa nätter". Godnatt.

"Sen en tid tillbaka har jag varit tom,
och försökt att hitta spår som leder rätt.
Ja, det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan,
men mitt i allt så ska man vara sann." - Melissa Horn

Louise

Det har gått två dagar på denna veckan och det känns som om jag varit upprörd 24 timmar om dygnet. Idag var personen ansvarig för min upprördhet min historia lärare. I morgon skall jag lämna in mitt arbete till Historian. Det var handledningstid idag. Jag vaknade 12 i morse och kunde inte gå på lektionen. Jag hade snackat med Mikaela innan och hon sa att hon skulle maila Ann-Britt och få feedback. Jag gjorde samma sak (skickade iväg ett mail klockan 12.40, lektionen börjar 13.00) , allt var bra tills jag får tillbaka detta mailet:

"Louise, jag har lagt ut handlednings tider då man skall infinna sig på lektionerna, du har inte någon som hellst anledning till att inte komma hit. Arbetet skall vara inne i morgon, senast klockan 13.00."

Vad sägs om dethär Ann-Britt: Jag mailade långt innan lektionen började, du kan ju stiga in i 2000-talet och titta över din mail lite oftare. Föresten så bor jag i Onsla, det tar mig MIST 1,5 timme att åka till Lerum, tycker du då det är rätt att jag ska sitta 1,5 timme på tåg för att du ska titta på två papper jag har skrivit säga att jag ska utveckla lite tankar, när du likagärna kan titta i ett mail, sedan gå till stationen sätta mig på tåget och åka hem igen. Tycker du det Ann-Britt, tycker du verkligen det?!

Ann-Britt är en tönt, och jag skulle ha skrivit det i ett mail till henne om det inte var så att jag skulle ha Svenska B med henne nästa år, looking forward to it...
Och inte några jäkla kommentarer om att hon är så "grymtbra", Malin och jag M E N A R det!

Malin

"Nu har min trötthet kommit i kapp, jag är irriterad på ALLA! Mina ben vill bara springa runt men mina ögon vill sova. Jag darrar, orkar inte stå på benen. Jag har blivit galen, galen. Behöver mer red bull, måste ha en till red bull. Jag klarar inte av det, jag kommer falla ihop!"

Dagens sms kommer från Louise och beskriver hur det känns på morgonen när man väljer att plugga istället för att sova en enda minut på hela natten. Jag känner igen den så väl. Så osammanhängande klockrent att det nästan inte finns.

Therese

HEY!

Mikaela

Han lutar sig mot mig för att ge mig en kram när vi säger hejdå. Jag lutar mig också fram men sluter ögonen och putar med munnen. Ingenting händer. Jag öppnar ögonen igen och möts av en chockad min - skulle jag inte få en puss?

Jag ska spela in en komedi baserad på mitt eget liv. Det kommer bli en storsäljare.

Agnes följde mig till stationen klockan 3 igår. Bussen hade slutat gå, i 40 minuter trängdes vi bland efterfestande engelsmän, kyla och duggregn som föll mot oss i natten. I släptåg hade jag min groteska militärväska invirad i silvertejp. Jag vill tillägna ett stort tack till Agnes som tog sig upp och gick med mig…
Jag har alltså vart och hälsat på min vän Agnes som bor i Bethnal Green i London. Vi missade det mesta som har med turistande att göra och våra utekvällar blev ingen större hit. Trots detta hade vi varandra och det blev en underbar helg, med tema alkohol, soppa, micromat, shopping och Marlbro. Tordagen ägnade vi åt att vandra runt i Brick Lane. Det är ett mysigt bohemiskt område med massvis av second hand, småaffärer, caféer och pubar. I like.
På kvällen gick vi ut. Exit tror jag stället hette, ett par obehagliga fransmän var extremt påstridiga och vi hade det svårt att skaka av oss dem. Stacey och Sofia som också var med hade tröttnat på spektaklet och gått. I slutet av kvällen beslutade vi oss för att dansa. Jag höll jackan i armen och lade den ifrån mig i max tio minuter, då jag kastar ett öga åt stolen där den låg var den puts väck! På vägen ut, efter att Agnes käftat lite med vakter och jag käftat med garderoben hör vi fransmännen ropa. I panik springer vi rätt ut i kvarterens djungel. Agnes med sitt något illa lokalsinne hittar inte hem, utan jacka, höga skor och kyla kom vi hem efter en timma.

I lördags var jag på Andy Warhols utställning, verkligen en upplevelse! Hade önskat att jag kunnat få se lite mer målningar dock. Han gjorde extremt mycket filmer och filmdagböcker som dominerade utställningen. Men verkligen intressant!
Sedan var vi i Camden en litet tag och sedan i centrum. Blev salig av deras Top Shop, köpte ett par skor och en kjol på urban outfitters.

Louise

Klockan är 06.13, jag har inte gått och lagt mig än. Jag har pluggat hela natten och levt på redbull, jag känner mig galen, skrattar åt allt, springer runt och kan inte sitta still. Nu skall jag till skolan snart. Måste fejka magsjuka inför Per också, typiskt, hur gör man det liksom?! Malin och Mikaela jag tror jag fejkar influensan istället. Eller skall jag gömma mig för honom, smyga runt

Dagens känsla: Galenhet!