Louise

Om mindre än 24 timmar har jag ett prov som kommer bestämma vilket betyg jag får i Naturkunskap, jag har också ett tal i engelska A och en skrivning i samma ämne. Jag sitter uppe, ska egentligen gå upp om ca fem timmar, göra mig redo för att åka till skolan.

Jag kommer misslyckas något så otroligt på mina prov, men jag känner ingen panik. Jag känner inte mig tvungen att sitta uppe tills jag har checkat och dubbel checkat att jag kan allt. Jag har gått i skolan i 12 år (12 ½ med komvux) och nu, för första gången känner jag såhär. Varför? Är det såhär BF:arna (sorry) känner innnan alla prov? Betyder detta att jag nu kan söka jobb på ICA och stanna där hela mitt liv? Jag har ju ingen specialtalang som jag skulle kunna försörja mig på. Jag är inte supersnygg, så mina chanser att göra en Lisa Persdotter och gifta mig rikt kommer inte gå. Vad kommer det bli av mitt liv?

Förövrigt har jag lite livsångest just nu... Varför bidrar inte jag med något till samhället? Jag är en utsugare, går på komvux, tar in studiemedlen, men ger inget. Tackvare/Pågrund utav (kan inte bestämma mig) mina utlandsjobb var det också över ett år sedan som jag gav skatt till vårt kära Sverige. En utsugare utav Samhället det är vad jag är! Nej, jag är i behov utav ett jobb.

Ett jobb var det beställt, eller kanske ännu bättre; kan någon fixa så Mikaela, Malin, Therese och jag kan göra en blondinbella (Dock på ett mycket mycket mycket coolare sätt) och få upp antal besökare på bloggen, så vi kan tjäna pengar på den...

Snälla hjälp oss, allt jag vill är ju att ge tillbaka till samhället som hjälpt mig så mycket, och kanske kunna göra varjedag till en shoppingdag, utan dåligtsamvete!

Thanks a mill, xoxo (jag tror tröttheten och därmed töntheten har smygit sig på)