Inte sedan 2005 har jag spenderat min favoritårstid, höst, i Sverige och precis som Louise kan jag inte låta bli att bli glad när jag tittar ut genom fönstret idag. Det var evigheter sedan jag såg löven byta färg och falla från träden sist, sedan första frosten. första snön. Och som jag har längtat. För visst kan kylan kännas jobbig, regnet irriterande och mörkret oinspirerande men efter alla resor ser jag på det med nya ögon. Försök fira advent på en söderhavsö så får ni se hur kul det är.
Jag har saknat att se skymning långt innan dagen är slut, att ha filmkvällar i spöregn och dricka te i stora koppar när vinden viner utanför. Jag har saknat att bli sådär genomblöt på väg hem, eller att göra snöänglar i t-shirt, bara för att det är så skönt att komma in i värmen efteråt.
Allt är så otroligt, underbart bra nu.
"En nattlig promenad i en höstmörk stad, jag kan inte önska mig nåt mer.
Så jag åker inte utomlands, förrän vintern fäller slutridå.
Här är ett skådespel i höstlövsdans, som jag vill se varenda meter på"
-Lars Winnerbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar