Malin

Precis just nu: Långa, mørka, ekande tysta psykiatriska korridorer. Underbara, underbara nattjobb.

Mikaela

Det var midsommardagen och vi satt i en bil, på väg hem. Solen sken. Vi hade öppna fönster, vind i ansiktet, bra musik och varann.

Jag: Ser du hur vackert det är? Jag säger så hela tiden. Men det är så. För så är det på sommaren.
Du: Ja, det är det faktiskt.
Jag: Jag vill stanna tiden. Jag vill att vi alltid ska ha det så här.
Du: Det kommer vi.
Jag: För alltid.
Du: Ja.

Jag sträckte ut handen och kände på den varma vinden utanför. Du körde. Vi log.

Malin

Hade inte min kamera krossats mot ett stengolv i mitten av maj hade jag sprungit ut direkt, tagit hundra bilder och lagt upp varenda en här. Istället får ni hålla till godo med tre stycken från förra året. Fjordar, berg, träd och så branta backar att Skåne inte hade trott sina ögon. Det är helt fantastiskt här. Jag, Greta och åtta veckors sommarjobb i Bergen börjar.... NU.

Mikaela

Du är huvudperson i mina sämsta minnen. Jag hoppas olika olyckor händer, du vet hur jag känner, jag vet att du hör. Du får leva med dig resten av ditt liv!

Jag hoppas du aldrig någonsin igen kan komma ihåg en pinkod, alltså aldrig, även om du får en ny. Och må din klocka alltid gå 20 minuter för sakta så att du alltid kommer för sent. Och må köttätande myror äta upp dina ögonlock så att du alltid är trött och även när du är pigg så ser du väldigt, väldigt, väldigt trött ut. Och må dina hårddiskar förevigt, alltid, crasha.

Mikaela

I vanliga fall har jag alltid någonting jag måste fixa. Plugga, jobba, träna, måla naglarna, diska, köpa batterier, ringa mormor. Det tar aldrig slut.

Vad har jag att göra idag? Nej precis, ingenting. Todo-listan är tom. Det var massa saker jag ville göra. Massa saker som jag drömde om när det var så där stressigt. Minns bara inte vad.

Malin

"Måste jag bestämma mig? Fatta beslut och välja det ena eller andra, säga ja eller nej? Räcker det inte att jag älskar att han envisas med att se varenda trailer innan varenda film vi ser för att det liksom hör till. Jo det gör det, just nu räcker det hur bra som helst."

Några rader jag skrev när jag ganska nyligen börjat träffa Pär och inte visste vad jag ville. Alls. För några år sedan var det slutgiltiga beslutet om att den där killen och jag skulle bli vi på riktigt inte särskilt svårt att fatta alls. Inte läskigt heller. Eller ens någonting jag reflekterade särskilt mycket över.

10 juni 2011 klickar jag på videon Mikaela infogat och förstorar den till helskärm, tittar på varje ord. När den är slut trycker jag på play igen och gör samma sak en gång till. Och en gång till. Inser att sex månader snart gått och att jag börjar bli nervös. Det är dags att fatta slutgiltiga beslut och jag vet inte om jag är redo.

Räcker det inte att jag inte vill gå upp när vi badar ihop trots att det gått så lång tid att vattnet vi lade oss i har hunnit gå från skållhett till iskallt? Räcker det inte att han kan gå från skratt och lättsamhet till gravallvarlig på en sekund när jag behöver det? Räcker det inte att han får mig att må bra utan att göra något särskilt alls? Jo det gör det, just nu räcker det hur bra som helst.

Mikaela

Att vara ihop med mig är som att spela Super Mario, sa han. Det dyker alltid upp ett nytt monster att ta sig förbi.Tänka sig att vi har varit tillsammans i två år nu.

Malin

Strömstad, imorgon kommer jag äntligen tillbaka till dig.

Louise

Boy you know you love it
How we're smart enough to make these millions
Strong enough to bare the children
Then get back to business

Louise

Om två två dagar är det sommarlov. Inga mer tvång om att läsa, ingen stress för prestationen, inga mer skrivna word dokument med 1,5 i radavstånd, ingen mer skola på 12 veckor. Trots att jag inte kommer sommarjobb i den vackra staden i väster känns sommaren så bra.

Jag känner att detta kan bli en bra sommar. Bruna ben, söta klänningar, grillkvällar med skratt och vin och alla vackra vänner. Sundsvall, denna sommaren är jag redo!

Mikaela

En sliten själ, här. Det är jag, en kopp thé och tystnaden. Ge mig sömn, ge mig lugn. Hej min gamle vän tröttheten, we walk together.

Malin

Jag minns när vi var tvungna att stanna på motorvägen för att han skrek som en galning och att han alltid brukade gnugga sig i ögonen precis innan han somnade. Jag minns hans blåa pyjamas med nallar på och att han började gråta när Frida och jag lurade honom att han var adopterad och att hans riktiga pappa bodde på Orust. Tiden har gått alldeles för fort, precis som vanligt, och jag och min blödighet började nästan gråta när han hoppade upp och ner med sina vänner och blåste visselpipa i fredags. Grattis till studenten lillebror.

Malin

"Är det jobbigt att tiden går och man blir äldre eller är det kul att vara med?" - LW

Om ganska exakt 24 timmar slår klockan 18.17 den 26 maj och jag blir 24 år gammal. 24. Det är lite svårt att greppa men jag är helt säker på att det blir bra, tycker att det känns kul att vara med. Och om ganska exakt 18 timmar lämnar jag Lund för västkusten. Födelsedagskvällen ska spenderas görandes "precis vad du vill, det är ju din dag". Jag tror att jag ska önska mig kyssar efter att ha ätit wasabinötter. Omöjligt 364 av årets dagar men är det födelsedag så är det.

Och ikväll är det sista-dagen-på-terminen-översovning som gäller. Traditionernas tradition.

Malin

Det åskar och blixtrar här i västra Lund och från en sekund till en annan har jag förvandlats till mitt femåriga jag. Och tioåriga. Och sjuttonåriga. Släcker ner hela lägenheten och sätter mig för att skaka och hålla andan lite i min mörka, pyttelilla walk in-closet. Trygghet.

Louise

"Finns det en så finns det flera."

Mikaela

Jag rös, jag log och jag stampade med i takten. Urban connection gjorde Stockholm lite härligare än vanligt, jag och Sarah hakade på. Efter jobbet sprang vi genom stan, genom regnet, mot Dansens hus. Vi såg Next thing streetdance-show. På bussen hem kände jag bara fan, vad bra.

 

Louise

Är just hemkommen från ett litteraturseminarium. Ett seminarium där det diskuterades politisk kommunikation och hur den strategiska kommunikationen, där man anpassar sin kommunikation och sitt budskap till en specifik målgrupp, nu även har tagit ett steg in i politiken.

Malin brukar alltid säga att jag läser den onda sidan av psykologi, den sidan som finns till för att manipulera människor i en riktning så företag tjänar mer pengar. Att denna "manipulation" nu även stigit in och påverkar vår demokrati, tror jag, skulle göra henne otroligt förbannad och svära åt den yrkesgrupp som jag, förhopnningsvis, tillhör om drygt ett år.

Men är det verkligen så vitt eller svart, onda eller goda sidan, psykolog eller kommunikatör? Att dela upp väljare, oss människor, i olika grupper för att rikta in sin kommunikation på ett speciellt sätt till respektive grupp kan väl också vara något bra? Man vet att för att få studenters uppmärksamhet får man anpassa sitt budskap man har till dem på ett annat sätt än om man pratar med Kalle som arbetar på kontor.

Idag har vi så mycket information att tillgå att det blir övermäktigt, att då företag eller politiken väljer att strategiskt kommunicera med dig, behöver det verkligen vara något dåligt? Är det verkligen att vara på den onda sidan? Kan det inte bara vara så att det främjar vår demokrati och vår politik då budskapen partierna vill ge oss är anpassade för just den specifika gruppen man tillhör?

Jag hars tidigare, inte hållt med, men förstått Malins resonemang om att PR/strategisk kommunikation kan vara den onda sidan av psykologi. Psykologer hjälper genom att förstå hur vi tänker och PR-konsulter får oss att köpa något vi egentligen inte vill ha!? Men jobbar vi inte på samma sida av psykologin egentligen? Försöker vi egentligen bara inte få människor att förstå? När psykologen hjälper en patient förstå sig på sig själv och sitt beteende, försöker konsulten se till så rätt budskap riktas till rätt grupp så budskapet verkligen går fram och väljare, samhället, förstår politiken, som är under ständig förändring.

Mikaela

Hej, Mikaela mitt i livet här!

Snart är det sommar och som vanligt ser jag ut som en kines. Det är sommartecken för mig. Sitter inne och väntar på att sommaren ska komma och att pollenhalterna ska sjunka. Jag saknar Göteborg, det verkar ha blivit kroniskt. Förutom det så njuter jag. 24-åring snart och det blir bara bättre och bättre. Yes box.

Om ni har tid och gott tålamod, läs Reines dagbok. Av Reine, om Reine. Borde dra till Hornstull och säga tjabba, eller köpa Situation Sthlm och kolla läget.

Ciao.

Malin

Titta vad jag hittade på Psykologförbundets hemsida. Jag i talarstolen under invigningen. Och PS11-arrangörsgruppen. Det är svårt att greppa att det bara var fem dagar sedan.

Malin

Dricker rosé och peppar inför kvällens stora sittning och fest i AF-borgen. 300 framtida psykologer i ett och samma rum, det kan ju inte bli annat än bra. Solen skiner och i fontänerna i Lundagård badar tandem-deltagare som cyklat (mer eller mindre fulla) från Göteborg hela natten, morgonen och förmiddagen. För övrigt en av Lunds allra bästa traditioner. Lundaloppets deltagare har även de gått i mål och ligger utspridda utan skor i stadens alla parker. Vet ni vad? Det är vår och FAN vad jag älskar den här staden.