Mikaela

Det var midsommardagen och vi satt i en bil, på väg hem. Solen sken. Vi hade öppna fönster, vind i ansiktet, bra musik och varann.

Jag: Ser du hur vackert det är? Jag säger så hela tiden. Men det är så. För så är det på sommaren.
Du: Ja, det är det faktiskt.
Jag: Jag vill stanna tiden. Jag vill att vi alltid ska ha det så här.
Du: Det kommer vi.
Jag: För alltid.
Du: Ja.

Jag sträckte ut handen och kände på den varma vinden utanför. Du körde. Vi log.