Malin

Det är 03.00-djuphet på gång. Eller kanske inte men lite sådan hade nog behövts. Fast inte här, inte på bloggen. Men kanske på något tak någonstans, med lite gitarrarmusik och en öl. Vi får se. Det var tisdags-öl med Ida och vänner ikväll föresten. Det var bra, vi skrattade åt indiska gudar och jag vill träffa henne mycket oftare än jag gör.

Föresten är Melissa Horn bra. Och hon har så rätt. Lyssna på "Sen en tid tillbaka" och "Långa nätter". Godnatt.

"Sen en tid tillbaka har jag varit tom,
och försökt att hitta spår som leder rätt.
Ja, det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan,
men mitt i allt så ska man vara sann." - Melissa Horn

Louise

Det har gått två dagar på denna veckan och det känns som om jag varit upprörd 24 timmar om dygnet. Idag var personen ansvarig för min upprördhet min historia lärare. I morgon skall jag lämna in mitt arbete till Historian. Det var handledningstid idag. Jag vaknade 12 i morse och kunde inte gå på lektionen. Jag hade snackat med Mikaela innan och hon sa att hon skulle maila Ann-Britt och få feedback. Jag gjorde samma sak (skickade iväg ett mail klockan 12.40, lektionen börjar 13.00) , allt var bra tills jag får tillbaka detta mailet:

"Louise, jag har lagt ut handlednings tider då man skall infinna sig på lektionerna, du har inte någon som hellst anledning till att inte komma hit. Arbetet skall vara inne i morgon, senast klockan 13.00."

Vad sägs om dethär Ann-Britt: Jag mailade långt innan lektionen började, du kan ju stiga in i 2000-talet och titta över din mail lite oftare. Föresten så bor jag i Onsla, det tar mig MIST 1,5 timme att åka till Lerum, tycker du då det är rätt att jag ska sitta 1,5 timme på tåg för att du ska titta på två papper jag har skrivit säga att jag ska utveckla lite tankar, när du likagärna kan titta i ett mail, sedan gå till stationen sätta mig på tåget och åka hem igen. Tycker du det Ann-Britt, tycker du verkligen det?!

Ann-Britt är en tönt, och jag skulle ha skrivit det i ett mail till henne om det inte var så att jag skulle ha Svenska B med henne nästa år, looking forward to it...
Och inte några jäkla kommentarer om att hon är så "grymtbra", Malin och jag M E N A R det!

Malin

"Nu har min trötthet kommit i kapp, jag är irriterad på ALLA! Mina ben vill bara springa runt men mina ögon vill sova. Jag darrar, orkar inte stå på benen. Jag har blivit galen, galen. Behöver mer red bull, måste ha en till red bull. Jag klarar inte av det, jag kommer falla ihop!"

Dagens sms kommer från Louise och beskriver hur det känns på morgonen när man väljer att plugga istället för att sova en enda minut på hela natten. Jag känner igen den så väl. Så osammanhängande klockrent att det nästan inte finns.

Therese

HEY!

Mikaela

Han lutar sig mot mig för att ge mig en kram när vi säger hejdå. Jag lutar mig också fram men sluter ögonen och putar med munnen. Ingenting händer. Jag öppnar ögonen igen och möts av en chockad min - skulle jag inte få en puss?

Jag ska spela in en komedi baserad på mitt eget liv. Det kommer bli en storsäljare.

Agnes följde mig till stationen klockan 3 igår. Bussen hade slutat gå, i 40 minuter trängdes vi bland efterfestande engelsmän, kyla och duggregn som föll mot oss i natten. I släptåg hade jag min groteska militärväska invirad i silvertejp. Jag vill tillägna ett stort tack till Agnes som tog sig upp och gick med mig…
Jag har alltså vart och hälsat på min vän Agnes som bor i Bethnal Green i London. Vi missade det mesta som har med turistande att göra och våra utekvällar blev ingen större hit. Trots detta hade vi varandra och det blev en underbar helg, med tema alkohol, soppa, micromat, shopping och Marlbro. Tordagen ägnade vi åt att vandra runt i Brick Lane. Det är ett mysigt bohemiskt område med massvis av second hand, småaffärer, caféer och pubar. I like.
På kvällen gick vi ut. Exit tror jag stället hette, ett par obehagliga fransmän var extremt påstridiga och vi hade det svårt att skaka av oss dem. Stacey och Sofia som också var med hade tröttnat på spektaklet och gått. I slutet av kvällen beslutade vi oss för att dansa. Jag höll jackan i armen och lade den ifrån mig i max tio minuter, då jag kastar ett öga åt stolen där den låg var den puts väck! På vägen ut, efter att Agnes käftat lite med vakter och jag käftat med garderoben hör vi fransmännen ropa. I panik springer vi rätt ut i kvarterens djungel. Agnes med sitt något illa lokalsinne hittar inte hem, utan jacka, höga skor och kyla kom vi hem efter en timma.

I lördags var jag på Andy Warhols utställning, verkligen en upplevelse! Hade önskat att jag kunnat få se lite mer målningar dock. Han gjorde extremt mycket filmer och filmdagböcker som dominerade utställningen. Men verkligen intressant!
Sedan var vi i Camden en litet tag och sedan i centrum. Blev salig av deras Top Shop, köpte ett par skor och en kjol på urban outfitters.

Louise

Klockan är 06.13, jag har inte gått och lagt mig än. Jag har pluggat hela natten och levt på redbull, jag känner mig galen, skrattar åt allt, springer runt och kan inte sitta still. Nu skall jag till skolan snart. Måste fejka magsjuka inför Per också, typiskt, hur gör man det liksom?! Malin och Mikaela jag tror jag fejkar influensan istället. Eller skall jag gömma mig för honom, smyga runt

Dagens känsla: Galenhet!

Malin

Idag är det första advent. Tyvärr var jag inte i kyrkan imorse men för första gången på tre år har dagen varit mörker, levande ljus och det traditionella adventsfikandet med familjen. Och som jag njuter.

Jag minns första advent för två år sedan. Jag satt på världens största sandö utanför Australien med nio främlingar, två tält och en stor jeep i bikini och med bara ben. Ingen fika, inga ljus och ingen familj så långt ögat kunde nå. Det var en sorgens kväll men två av de nio främlingarna var svenskar och nedan ser ni Vanessas försök till en advensljusstake. Det gav oss ett gott skratt fast njaa, aldrig mer.

Såhär ska det ju vara. Te, lussekatter, julmusik och pepparkakor i mängder. Borta bra men hemma bäst. I alla fall i december.

Therese

Några bilder från London

Louise

Slutspurt på plugget, ikväll blir det jag, historia, engelska och naturkunskap Och två redbull.
Måste....Bli...Färdig....Med...Allt.....

Mikaela

Igår var jag och Mr. S lite lagom kulturella och gick på det sjunde blinget på Backateatern. Skön musik, grym dans, och snygga killar i en härlig blandning. Någonting riktigt bra att ägna sin fredagskväll åt. Mer teater, musik, och dans åt folket!

Malin

Louise, Linnea och jag var igår hemma hos dem. Vi åt chips, såg på idol och hade en slapp fredagkväll. Allt var mysigt och i sin ordning tills jag fick syn på en lapp på ytterdörrens insida. Vad är det här?

Mikaela och jag är så stökiga att någon hade kunnat byta ut våra rum mot soptippar och vi hade inte märkt någon skillnad. Therese är väl visserligen ganska ordningssam men inte som Louise. Louise är renligheten själv. Jag förstår inte lappen Louise, snälla förklara. Vad har du gjort för att reta upp din mamma så? Jag sätter in lite bilder från kvällen också, den bestod mest av mat och struntprat. Precis som vanligt och helt perfekt.

Mikaela

För ett tag sedan sa någon till mig att jag inte skulle gå runt och säga till folk att jag är svensk - du är ju inte det.

Jag förstod vad han menade. Ja, jag har brunt hår och, ja, min morfar är utländsk. Men någonstans ligger väl svenskhet ändå mer i värderingar och traditioner än i utseende?

Jag är "tredje generationens invandrare". Visste ni att det nästan bara är i sverige vi använder det utrrycket? Tredje generationens invandrare. Min morfar har bott i Sverige i mer än 50 år, och både min mamma och pappa är födda här. Varför kan inte jag få räknas som svensk när endast en person i hela min släkt är född utanför Sverige, sedan vallonerna kom till Sverige runt 1600-talet?

Jag är född och uppfostrad som vilken annan svensk som helst, men råkade ärva min morfars mörka pigment. Gör det mig mindre svensk är min blonda kompis, vars pappa kommer från Finland? Tydligen.

Therese

Ar i London for tillfallet. Aterkommer pa sondag.

Kan meddela att min jacka ar stulen men forovrigt ar jag hel och ren.

Malin

Nu sitter Mikaela, Louise och jag hemma hos Mickan. Tanken var en sista mysig pluggdag tillsammans innan vi väljer att vandra olika vägar här i livet. Jag ska bli psykolog, Mikaela journalist och Louise informatör. Vi ska plugga olika ämnen i olika städer och efter år av pluggkvällar skulle denna sista dag bli nostalgisk, trevlig och som sagt mysig.

Men är den det? Nej. Inte ett dugg. Mikaela och Louise bråkar så fort de får en chans och jag vill mest sova. Kom igen tjejer. Sluta tönta er, NK A-prov på måndag.

På den gamla goda tiden när de var vänner.

Louise

Jag älskar filmkvällar, och de senaste två månaderna har jag gjort det lite till min grej att, en gång i veckan, ha filmkväll med gamla vänner. Något som jag också har gjort lite till min grej är att glömma saker hemma hos mina vänner. Det började hos Alex, där jag glömde en (läs: min systers) halsduk. Under min sjöviks (ja, sjövik!) film-tid lyckades jag med konsten att få med mig alla saker hem, inget glömt där (väldigt bra då sjövik kanske inte är ett ställe jag skulle vilja besöka igen). Efter sjövik var det 5 filmkvällar i Floda, ni har väl alla läst om tröj-historien, så ingen mening med att ta upp det igen. Igår var jag på filmkväll igen; Tollered.

För 10 minuter sedan kom jag på det; Min halsduk!!!! Jag går igenom hela prosiduren; skriket: Aaaaaaaaaaah!!!, följt av förvirring; "Eller tog jag med den, Ja? Nej? Hade jag verkligen en halsduk?" Genomsökning utav; rummet, huset, under sängen, i sängen. Och sist; konstaterande; HELVETE!

Denna gången skall jag inte skicka ett sms, inte heller skall jag ringa. Nej, jag ska hoppas, hppas på att J. läser bloggen. Så J., Om du läser:

Glömmde jag min halsduk? Isåfall hör av dig, skicka iväg ett sms, ring eller skriv här på bloggen.

Jag kan inte förklara varför jag glömmer hela tiden, det är inte för att jag vet att vi då kan ses igen, det är ju mina vänner jag glömmer det hos, jag skyller på total kronisk förvirring!

Malin

Allt är plötsligt lungt. Jag är lugn, livet är lungt. Och det gör mig stressad. Efter att varit uppe i varv dygnet runt sedan september är skolan slut. Färdig. Done. Finito. Jag skulle skriva det även på tyska om det inte lät så himla fånigt men ni förstår, jag är klar.

Och innan höstens stress drog igång hade jag ytterligare fem stressiga år. Fem år av otrevligheter, lögner, skrik, lögner, bråk, lögner, gråt och ännu fler lögner. Men det skedet i mitt liv är också slut och först nu har allt stannat upp. Blivit tyst för första gången sedan jag var 16 år.

Jag trodde det skulle vara en frihetskänsla utan dess like men det enda jag egentligen fått är en massa tid. Och en massa press att utnyttja tiden. Det känns mer okej att sitta och se på film hela dagarna utomlands än att göra det här i Sverige och genast kommer rastlösheten krypandes. Jag måste göra någonting. Måste vara ambitiös, måste ha planer, måste drömma, måste boka biljetter någonstans, måste vara på väg någonstans.

Och jag ska. Men först passa på att njuta av mitt nya, lugna liv. Och efter månader av slit och år av lögner låta det enda som betyder något vara vem jag tycker om bäst. Nathan, Seth eller Jess?

Bara för att jag kan. Och svaret är Jess. Alltid.

Louise

Om några dagar träder vi in i december månad, i och med det kommer högtiderna stå inför dörren. Jag har alltid älskat Jul och nyår, men i år har jag bestämmt mig för att nyår är överskattat. Vad är det för speciellt med nyår? Nyårlöften som faller i glömska en vecka in i Januari månad? Nyårmiddagen eller nyårsfesten som skulle vara den samma vilken annan dag under året som hellst? Nej, nyåret är överskattat och i år har jag försökt få med mig Mikaela i min bojkottning utav firandet av det nya året.

Vi gjorde en lista på alternativ som vi kan ägna oss åt, listan såg ut på följande sätt:

* Filmkväll, plugg, pizza (vi har ägnat i stort sett varje dag åt detta, det har kommit att bli så naturligt för oss..)
*Lära oss världens alla flaggor
*Måla om Mikaelas rum
*Vi+Vodka i Louise hus
*Dra till Dublin (om vi kan finna en sponsor)
*Stalka Malin till Skottland (Jepp, Malin sviker oss)
*Ringa alla gamla ragg och vara riktigt elaka och ärliga

Ja, så är listan för tillfället, finns det mer förslag? Själva funderar vi på att kombinera alt. "Vi+Vodka" med "Ringa alla gamla ragg...."
Så gamla ragg till oss kan ju vara observanta under nyår, får ni ett samtal med riktigt, riktigt elaka kommentarer från en superfull Mikaela/Louise vet ni varför; det var så vi valde att fira nyår, okej fan, ett hederligt nyårsfirande kanske inte är helt fel när jag tänker efter...

Nyår 07/08

Nyår 08/09?

Louise

För snart sex månader sedan kom jag hem från Barcelona. Efter att ha spenderat sju månader fyllda med sol och bad hela dagarna var jag superbrun, och min hud, den skulle bäst beskrivas som perfekt!

När jag, den första Juli satte min fot på Säve flygplats som en av de brunaste resenärerna ingick jag och min hud i ett avtal. Jag lovade att aldrig mer smeta in ansiktet i tre lager brunkräm och fem lager puder. Om min hud i sin tur kunde hålla sig lika underbar som den var just då.

Vår överrenskommelse höll sig i cirka en månad sedan var mitt ansikte fyllt med röda små prickar, i och med sveket började jag smörja in ansiktet med diverse täck-prudukter. En hud-läkare konstaterade att min hud hade sagt ifrån i samband med kilmatförändringen, jag fick krämer och tillslut huden under kontroll...

Men, idag är jag där igen, jag kommer på mig själv med att använda både brunkräm och puder på morgonen, något jag svor över att jag A L D R I G skulle göra till vardags igen. Idag var det dags att köpa nytt puder, med tanke på min ekonomi bestämmde jag mig för att fortsätta med lager på lager sminkningen, köpa någon billig skitprodukt och med det bryta pakten med min hud. Fast när jag stod i affären ångrade jag mig....

Jag skall ge oss en chans till, jag och min hud Måste komma överrens, det gick ju så bra för sex månader sedan. Jag tog mitt mineral puder, lättade (kanske lite för mycket) på plånboken och tänkte tillbaka på mitt under till hud som jag en gång hade. Detta är sista chansen, om inte min hud håller sin del utav avtalet måste jag helt enekelt ta till andra metoder.

Atlernativ ett: Tillbaka till det mycket osmickrande och brutala brunkärm-puder sminkningen, eller;
Alternativ två: Skaffa mig utbildning och jobb i ett varmt land där jag och min hud kan leva i total harmoni....

Vi får se hur det blir...

Folk, passa på; ett kort på mig utan smink.

(p.s ser ni den gula skylten i bakgrunden?

det finns en mycket rolig historia till varför

vi hade den i vår lägenhet d.s)

Mikaela

Varför tänkte jag inte på det?
Jag är så arg på mig själv. Så trött på mig själv.