Malin

Allt är plötsligt lungt. Jag är lugn, livet är lungt. Och det gör mig stressad. Efter att varit uppe i varv dygnet runt sedan september är skolan slut. Färdig. Done. Finito. Jag skulle skriva det även på tyska om det inte lät så himla fånigt men ni förstår, jag är klar.

Och innan höstens stress drog igång hade jag ytterligare fem stressiga år. Fem år av otrevligheter, lögner, skrik, lögner, bråk, lögner, gråt och ännu fler lögner. Men det skedet i mitt liv är också slut och först nu har allt stannat upp. Blivit tyst för första gången sedan jag var 16 år.

Jag trodde det skulle vara en frihetskänsla utan dess like men det enda jag egentligen fått är en massa tid. Och en massa press att utnyttja tiden. Det känns mer okej att sitta och se på film hela dagarna utomlands än att göra det här i Sverige och genast kommer rastlösheten krypandes. Jag måste göra någonting. Måste vara ambitiös, måste ha planer, måste drömma, måste boka biljetter någonstans, måste vara på väg någonstans.

Och jag ska. Men först passa på att njuta av mitt nya, lugna liv. Och efter månader av slit och år av lögner låta det enda som betyder något vara vem jag tycker om bäst. Nathan, Seth eller Jess?

Bara för att jag kan. Och svaret är Jess. Alltid.