Mikaela

Jag är på väg ner mot stockholm. Jag lyfter blicken och tittar ut genom tågfönstret. Höstfärger sveper förbi, himlen är blå. Solen skiner. Bredvid mig pratar någon om 'sönsvall' på vad jag tycker är bred norrländska. För andra här uppe är det han pratar nästintill rikssvenska. Fan, jag gillar det här stället ändå, tänker jag. Varför blir saker som vackrast när man lämnar dem?

Published with Blogger-droid v1.6.2