Malin

"Lund. Femtonhundra, kanske två tusen, Lundabor tågar genom centrala Lund ikväll i protest mot rasism." - www.sydsvenskan.se

Som sagt känns det märkligt att bo i Skåne ibland. Och ännu märkligare blir det när resten av Sverige vill att vi ska grävas bort och istället tillhöra Danmark. Men när kullerstensgatorna i Lund svämmar över med människor som vill samma sak och som alla gillar olika så känns framtiden ganska ljus och hoppfull ändå. Kvällen var fin. Väldigt fin.

Malin

Igen.

Louise

Jag har alltid tyckt att filmer som Independece day, The day after tomorrow och 2012 varit facinerande. Det är något speciellt som händer med oss människor när något skrämmande anfaller oss. Något utifrån som vi inte riktigt vet så mycket om, mer än att det vill oss illa.

Det är något som händer med oss människor när vi står inför en fara. Vi som förut bara passerat varandra på gatan har plötsligt något gemensamt. Något vi tillsammans måste kämpa för att klara av. Bekämpa det onda. Vi som förut tyckt så olika har plötsligt ett och samma mål. Överlevnad. Skriken om orättvisor och utanförskap tystnas. Ropen om vilka som har rätt och vilka som är fel glöms bort. Plötsligt accepterar vi varandra som vi inte gjorde förut.

För två dagar sedan hände det något med Sverige. Något skrämmande. Något fruktansvärt som gjorde att vi, hur röda eller blåa vi än är, måste gå upp tillsammans. Något som förde oss oliktänkande människor tillsammans. Nu pryds inte våra facebook-profiler av texter som säger att ena sidan är rätt och andra fel. Nu kämpar vi tillsammans för att få bort det onda. Vi kämpar tillsammans för att få bort det som vill oss illa. Nu visar vi, röda, gröna och blåa hur vi tillsammans ska klara av det. Nu tar vi upp kampen om att Vi gillar olika.

Malin

Igår åt jag sju Ipren 400mg på 12 timmar. Man får högst äta tre under ett dygn. På giftcentralen diskuterade de med varandra huruvida jag behövde åka till akuten eller inte men kom fram till att det nog skulle gå bra ändå.

Note to self: Läs alltid det där pappret som ligger i pillerförpackningen.

IQ badboll.

Malin

I Lund finns det ingenting som förvånar. Ingenting. Jag menar, kryper någon runt på alla fyra och skäller som en hund inne på Ica kliver man helt enkelt över personen i fråga för att få tag på sitt paket mjölk. Och skulle stadens alla fontäner vara fulla av skum en fin vårdag så tycker man mest att det är trevligt. Och jag menar, skulle det klockan 11.00 en onsdag komma 30 personer iklädda röda overaller skrikandes sånger, viftandes på vodkaflaskor och bärandes på en enorm elefant i papp (true story) så bryr man sig inte om varken skrikandet, alkoholen eller elefanten utan försöker istället komma på vilken sektion på LTH som har röd som sin färg. Maskinteknik för er som undrar.

Lund i ett nötskal alltså. Stundentlivet är överallt och inte förrän i lördags insåg jag fullt ut hur mycket man vant sig vid det. Inflyttningsfest i Malmö stod nämligen på schemat, temat var "sommar" och som de lundensare vi är struntade Felicia och jag i regnet och drog på oss varsin vit sommarklänning samt matchande, nyflätade midsommarkransar.

Under promenaden från hemma till bussen hade vi lika gärna kunnat vara osynliga. Reaktionerna vi fick då vi klev av i Malmö, mindre än två mil från Lund, var vi dock inte alls beredda på. Folk tittade och pekade, frågade frågor och gav oss komplimanger. Vi drog slutsatsen att vi bor i världens bästa stad samt att Malmö nog behöver lite mer skum i sina fontäner.

Malin

Just nu känns det ganska märkligt att bo i Skåne. Jag menar, först vägrar Vellinge att ta emot flyktingbarn, sedan får SD över 10% i länet och 19,2% av alla röster i Bjuv vilket är högst i hela Sverige. Hur är folk funtade? Har man en balkong och bor precis där alla bussar som ska åka in i Malmö måste åka förbi kan man i alla fall skriva på lakan. Bra Anja, Albin, Linn, Erica, Ellen och Sara.

För det gör vi.

Mikaela

Jag stod i badrummet med knutna händer och blicken riktad mot taket. Snälla goda Gud gör så att jag får publicera artikeln. Jag hade skrivit och kämpat. Men nu kanske jag inte skulle få tillstånd att publicera. Alltså Gud, jag lovar att vara snäll om jag får publicera.

Tänk vad underbart det är att ha ett jobb att brinna för.

Mikaela

Vi är fyra tjejer från klassen som åker hem till Göteborg idag. Det är en uppgift vi ska göra, som lika gärna kan göras där. Och så har vi pojkvänner som väntar på oss där hemma, alla fyra. Lite nerdy, jag vet. Vi kommer missa sittningen som ingår i nollningen. Den är jättekul och bra egentligen, men vet ni vad? Min man är bättre! Ja, jag skrev det och jag skäms lite för det. Men det är sant, jag får helt enkelt stå för det.

Jag slänger upp en fjantig låt också när jag ändå håller på. Det här är ju jag.

Mikaela

Det var kampen om J-huset. J-huset, det hus där alla som pluggar media och information håller till. Vi träffades, informatörerna och journalisterna, på en stor gräsplan. Det var stafett på gång.

Nu till det som fascinerar mig:
Informatörsnollorna rundade pinnen och hoppade i snabb takt mot mål. Ett, två, tre hopp! Ett, två, tre hopp! skrek de samtidigt som de hoppade framåt i total samspelthet. Snabbt gick det. På banan precis bredvid, en bit längre bak, stod journalistnollorna kvar vid startlinjen. Trots att även de försökte ropa ett, två, tre hopp! precis sådär som informatörerna, så gick det inte. De tog sig liksom inte framåt. De fumlade, välte, skrattade, och välte igen. Så svårt kan det väl inte vara? viskades det i publiken.

Ni är mer människor som jobbar en och en och konkurrerar med varandra, vi är mer lagmänniskor konstaterade Louise när tävlingen var slut.

Malin

Jag har skrivit och raderat, skrivit lite till och raderat igen. Suttit och tittat på skärmen utan att ha en aning om hur man formulerar vad jag vill berätta. Bör det ens skrivas ner? Vill jag det?

Jag är inte säker men tror inte heller att det spelar så stor roll. Den enda jag vill ska förstå kommer ändå bara att se ord och det räcker inte.

Malin

- Alkoholist? Nej nej, jag är Lundabo.

"It's funny cause it't true", som Felicia hade sagt. Den här staden är underbar men inte på riktigt.