I alla fall. När tåget anlänt till centralen och jag satt mig tillrätta för att vänta på min skjuts får jag syn på någonting stort och har ett av de konstigaste ögonblicken i mitt liv. Under en kort sekund är jag alldeles säker på att jag hallucinerar, att jag blivit galen, att jag kommer spendera resten av mitt liv inlåst i en vadderad cell.
Varför har ingen berättat om det här för mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar